måndag, augusti 04, 2008

Om den där märkliga livsstilen igen...

Häromdan skrev jag om Richard Oostrum och hans bok Inte längre gay, som utkom på svenska i samband med Europride. I fredagens Världen Idag intervjuades han av Jacob Rudolfsson, och precis som jag trodde är texten full av utpräglad ex-gay-retorik. T.ex. är det aldrig fråga om homosexualitet i artikeln, utan ständigt denna "homosexuella livsstil"...

Enligt Richard var livsstilen mycket fixerad vid att bli sedd. Det fanns också stark betoning på det sexuella i gaybarerna. Efter en månads förhållande år 1991, upptäcktes det att hans partner hade hiv med tecken på att han redan hade utvecklat aids. Richard blev aldrig själv smittad. När partnern dog tre år senare, blev hans liv alltmer destruktivt med många tillfälliga relationer, alkohol och droger.
När Richard däremot blev frälst och lämnade sin gamla livsstil bakom sig, var familjens reaktioner annorlunda.
– Då var de inte lika förstående när jag sa att jag hade lämnat livsstilen bakom. I dag har jag där­emot en upprättad relation med dem.

Jag skulle inte tro att särskilt många homosexuella känner igen sig i livsstilen som beskrivs här. Ändå har den i den konservativt kristna retoriken kommit att bli synonym med just homosexualitet. Men denna "livsstil" är lika mycket heterosexuell som homosexuell. Den förändring som beskrivs har inget med homo- och heterosexualitet att göra. Att sluta använda droger och alkohol, att sluta leva promiskuöst, att inte längre gå på nattklubb innebär INTE att man går från att vara homosexuell till hetero. "Livsstilen" avgör INTE om man är gay, utan det handlar om att attraheras fysiskt och emotionellt av personer av samma kön. Så enkelt är det.

Jag har inga som helst synpunkter på om Richard Oostrum väljer att beteckna sig som heterosexuell och exgay. Han har rätt att respekteras för sina val och sin identitet. Jag skriver inte det här för att jag misstror hans historia eller underkänner hans erfarenheter, utan för att peka på en retorik som är mycket vanlig för att fördunkla och förvilla diskussionen om sexuell läggning. Allt för många människor lider just på grund av det luddiga och ovetenskapliga begreppssystem som exgayrörelsen bygger hela sin verksamhet på.

Det är intressant att notera att Rudofsson använder sig av omvänd "komma ut"-retorik i sin artikel. Han beskriver hur Oostrum välkomnades av familj och vänner när han kom ut som homosexuell, men att de tog avstånd från honom när han "kom ut" som kristen. Detta är ett bra exempel på det jag beskrev i inlägget Språket som verktyg i den antihomosexuella debatten, och i Sydsvenskan den 27 juli (ej på nätet), nämligen hur de antihomosexuella debattörerna strävar efter att ta över den retorik och terminologi som är typisk och vedertagen för hbt-rörelsen, i syfte att desarmera och relativisera den.

34 Comments:

Blogger Kefas-JDFK said...

Tycker du drar det hela för långt.

Detta är ju skrivet utifrån ett kristent perspektiv, och utifrån ett kristent perspektiv så glädjer man sig mest åt att en människa har hittar Jesus, och tagit avstånd från sin tidiga livsstil. Därför blir det fokus på livsstilen, och inte hans sexuella lägning. Gemför med Lukas 15 och den förlorade sonnen.

Du har rätt att denna livsstil är lika mycket heterosexuell som homosexuell, jag själv-heterosexuell- hade en lignande om inte värre livsstil innan jag blev frälst.

Läser du hela artikeln om Richard, så framgår det att det finns bitar kvar i hans sexuella lägning. Men han för hjälp med detta. Ingen har någongång påstått att det ska vara lätt att varken bryta med sin livsstil, lägning, eller dylikt.

Själv tycker jag du drar det hela lite vel långt.

Ta gärna en titt på Brooklyn Tabernacle i New York, var många för upprättate sexualitet, flera kända. Vill gärna even höra dina åsikter kring dem.

måndag, augusti 04, 2008 9:57:00 em  
Blogger Tor Billgren said...

Just det, Oostrum har kvar sin homosexualitet. Ändå påstår han att han har lämnat något homosexuellt bakom sig, som lika gärna hade kunnat vara heterosexuellt.

Jag känner inte till Brooklyn T, men kollar gärna upp dem sedan. Mina generella erfarenheter av exgayberättelser är dock att de håller sig till en tämligen strikt mall, där homosexualiteten isoleras till ett antal beteenden, där droger och promiskuitet är viktiga inslag. När man väl kämpat med "livsstilen", anses man vara botad. Man kan säga "Jag har lämnat den homosexuella livsstilen", trots att man fortfarande blir emotionellt och fysiskt attraherad av män. Det är en ovärdig lek med ord.

Andra viktiga ingredienser är berättelsen om barndomen, och här fungerar det närmast som horoskop. Man isolerar ett antal erfarenheter som förmodligen 90 procent av alla människor har gemensamt, och hävdar att de är avgörande för utvecklingen av homosexualitet. Frånvarande fader. Dominant moder. Man lekte med barn av motsatt kön. Man lekte för mycket med barn av samma kön. Och så vidare. Det finns alltid något man kan säga "Ja, det stämmer ju in på mig, så måste det vara..." Precis som med horoskop.


Jag har inte rätt ifrågasätta någon som säger sig ha blivit "omvänd" från homosexualitet. Men jag har rätt att problematisera det.

Sexualiteten är mångfacetterad och komplex. Det finns säkert de som utan vidare kan ändra sin sexualitet, och det finns de som inte ens kan ändra den med elchocker, könskörteltransplantationer, exorcism eller hot om livet. En slutsats jag har kunnat dra av många av de ex-gay-berättelser jag har tagit del av, är att många som anser sig omvända förmodligen i själva verket är bisexuella. Det vill säga att han eller hon blir attraherad av såväl män som kvinnor. (Inte minst Oostrums berättelse är ett exempel på detta, liksom Alan Chambers, som är ordförande för Exodus International.) Att i ett sådant läge bekämpa den ena delen av ens attraktionsfält är betydligt lättare än att bekämpa hela.

En annan viktig sak att hålla i minnet är att en stor del av de som åker runt och vittnar om sin omvändelse har det som yrke. No further comments...

Det viktigaste att komma ihop i exgaydebatten är att det som är möjligt för en, inte nödvändigtvis måste vara möjligt för alla. Man bör inte fråga sig om förändring är möjlig, utan varför den är önskvärd. Och till vilket pris?

måndag, augusti 04, 2008 10:33:00 em  
Anonymous TP said...

... och varför man bör lägga sig andras förändring.

måndag, augusti 04, 2008 11:27:00 em  
Anonymous Christopher Aqurette said...

Kristna vill så gärna framhålla att det går att lämna den "homosexuella livsstilen" men de blundar helt för att så ofantligt många fler lämnar den "heterosexuella livsstilen" och kommer ut. Skulle gissa att det för varje Richard Oostrum finns hundra bögar som vågat lämna ett heterosexuellt liv som inte passade dem.

tisdag, augusti 05, 2008 1:36:00 fm  
Anonymous ab said...

aqurette: Good point.

tisdag, augusti 05, 2008 9:16:00 fm  
Anonymous Anonym said...

Hur stor är ex-gay-rörelsen i sverige?

Göran

tisdag, augusti 05, 2008 9:22:00 fm  
Blogger Noa Resare said...

Göran,

Inte speciellt stor. Det finns en liten förening som heter Medvandrarna, som leds av prästen Erik Johansson. Han håller ibland föredrag och de har haft en del gemenskapshelger men så vitt jag vet ingen tätare verksamhet än så.

Mer info finns i inlägget Ex-gay-rörelserna, del 1

tisdag, augusti 05, 2008 9:42:00 fm  
Anonymous Anonym said...

Homosexualiteten går att bli befriad från. Den homosexuella livsstilen är ett problem man själv får ta itu med.

tisdag, augusti 05, 2008 10:53:00 fm  
Anonymous Anonym said...

Det är möjligt att byta placering på den sexuella skalan. Den där ena sidan är 100 % homosexuell och den andra sidan är 100 % heterosexuell och många är däremellan tex 90% homo eller 30 % hetero. Sexualitet är inte statiskt vilket få saker för övrigt är.

Men det är inget som tyder på att man MEDVETET kan byta sexuell läggning. För 40 år sedan ville många homosexuella inget hellre än att bli heterosexuella så att de slapp bli diskriminerade och fick möjlighet att hitta någon partner. Men trots var det massor av människor även på landsbygden i Sverige som var homosexuella.

När Bengt Martin som första person i Sverige berättade i TV 1968 att han var bög så fick han 1000 (!) brev efter programmet från homosexuella runt om i Sverige. Många av dem hade aldrig berättat för någon att de hade de känslorna.

Jag brukar jämföra med mat. Det är möjligt att ogilla tomater och några år senare börja gilla dem. Men det är vad jag vet inte möjligt att avgöra "Idag ska jag börja gilla tomater som jag hittills ogillat".

Bengt Held

tisdag, augusti 05, 2008 10:57:00 fm  
Anonymous Anonym said...

@ Noa
Tack!

@ anonym
Hur är det om man tänder på både tjejer och killar, hatar könsnormer, är polyamorös, drogfri och har goda relationer med sin familj och sina vänner samt mår väldigt bra.
Vilken livsstil tillhör jag då?

Göran

tisdag, augusti 05, 2008 10:58:00 fm  
Anonymous Anonym said...

Anonym

"Homosexualiteten går att bli befriad från. Den homosexuella livsstilen är ett problem man själv får ta itu med."

Jag frågar dig precis som jag frågat andra som talat om "den homosexuella livsstilen" vad det egentligen är? Vad är det för annorlunda livsstil som homosexuella har jämfört med heterosexuella? I vilket avseende är homosexuella pars vardag annorlunda än heterosexuella pars vardag? Förutom de individuella olikheterna givetvis som inte har med sexuell läggning att göra.

Du skriver alltså

"Homosexualiteten går att bli befriad från. Den homosexuella livsstilen är ett problem man själv får ta itu med."

Du skriver väl det där "av kärlek".

Men om tex Alexander Bard från popgruppen BWO skriver följande på en kristen blogg

"Kristendomen går att bli befriad från. Den kristna livsstilen är ett problem man själv får ta itu med."

Är det också ett fint uttalande och något man ska respektera eftersom Bard ju skriver det "av kärlek".

Eller låter det värre när någon uttalar sig så om din egen grupp?

Bengt Held

tisdag, augusti 05, 2008 11:24:00 fm  
Blogger Kefas-JDFK said...

"Just det, Oostrum har kvar sin homosexualitet. Ändå påstår han att han har lämnat något homosexuellt bakom sig, som lika gärna hade kunnat vara heterosexuellt."
# Själv tycker jag inte det är så konstigt att Oostrum har saker kvar. Man blir ju inte perfekt bara för att man har blivit frälst. Kan ju bara se på mitt eget liv, finns ju många saker kvar som jag fortfarande brottas med, även om jag har lagt saker och ting bakom mig.

"Jag känner inte till Brooklyn T, men kollar gärna upp dem sedan. Mina generella erfarenheter av exgayberättelser är dock att de håller sig till en tämligen strikt mall, där homosexualiteten isoleras till ett antal beteenden, där droger och promiskuitet är viktiga inslag. När man väl kämpat med "livsstilen", anses man vara botad. Man kan säga "Jag har lämnat den homosexuella livsstilen", trots att man fortfarande blir emotionellt och fysiskt attraherad av män. Det är en ovärdig lek med ord."
# Om man fortfarande blir fysiskt attraherad av män, så anser jag inte det är tal om en genuin återupprättelse av sexualiteten. Men det kan ju vara tal om ett steg på vägen.
Brooklyn T, och Time Squere Church i New York arbetar på ett helt annat sätt än va vi så ofta kan se här hemma. Ofta blir många i församlingen engagerade, och kanske bäst av allt- man ser det som församlingens ansvar, och inte individen ifråga.

"Andra viktiga ingredienser är berättelsen om barndomen, och här fungerar det närmast som horoskop. Man isolerar ett antal erfarenheter som förmodligen 90 procent av alla människor har gemensamt, och hävdar att de är avgörande för utvecklingen av homosexualitet. Frånvarande fader. Dominant moder. Man lekte med barn av motsatt kön. Man lekte för mycket med barn av samma kön. Och så vidare. Det finns alltid något man kan säga "Ja, det stämmer ju in på mig, så måste det vara..." Precis som med horoskop."
# Jag är inte så extremt insatt. Men jag menar mig ha läst att speciellt homosexualitet kan ha mycket att göra med uppväxt miljö att göra. Men personlig så har jag den förståelse och tror själv att sådana här saker är medfött. Jag förstår din tankgång, men pass på så du inte läser in saker som inte står i texten.


"Jag har inte rätt ifrågasätta någon som säger sig ha blivit "omvänd" från homosexualitet. Men jag har rätt att problematisera det."
# Klart!

"Sexualiteten är mångfacetterad och komplex. Det finns säkert de som utan vidare kan ändra sin sexualitet, och det finns de som inte ens kan ändra den med elchocker, könskörteltransplantationer, exorcism eller hot om livet. En slutsats jag har kunnat dra av många av de ex-gay-berättelser jag har tagit del av, är att många som anser sig omvända förmodligen i själva verket är bisexuella. Det vill säga att han eller hon blir attraherad av såväl män som kvinnor. (Inte minst Oostrums berättelse är ett exempel på detta, liksom Alan Chambers, som är ordförande för Exodus International.) Att i ett sådant läge bekämpa den ena delen av ens attraktionsfält är betydligt lättare än att bekämpa hela."
# Själv är jag inte så säcker på om jag tror på bi-sexualitet, "First bi - then gay" är det inte så man säger? Själv om jag också har hört motsatsen.
Men anser självklart som du att det är viktigt att skilja.

"En annan viktig sak att hålla i minnet är att en stor del av de som åker runt och vittnar om sin omvändelse har det som yrke. No further comments..."
# Jag har inget emot att människor som har fått en återupprättat sexualitet åker runt och vittnar, för att ge tro och hopp till andra som brottas med samma frågor. Men blir det en fråga om intäkt, pengar, och ett sätt att bli ekonomisk rik på- så anser jag självklart det är avskyvärt.

"Det viktigaste att komma ihop i exgaydebatten är att det som är möjligt för en, inte nödvändigtvis måste vara möjligt för alla. Man bör inte fråga sig om förändring är möjlig, utan varför den är önskvärd. Och till vilket pris?"
# Jag håller med, och är totalt enig i dina ord.
Jag ser häller en kyrka fylld av homosexuella som lever ut sin sexuella läggning, än en kyrka fylld av "rättfärdiga". Men det betyder inte att man måste ge vika på de saker som man tror på, och som man anser Bibeln säga i olika frågor.

Frid

tisdag, augusti 05, 2008 1:34:00 em  
Anonymous Anonym said...

Var tredje "heterosexuell" man fick erektion när de såg bögporr.

Kefas

"Själv är jag inte så säcker på om jag tror på bi-sexualitet, "First bi - then gay" är det inte så man säger?"

Så har vissa inom homorörelsen sagt tidigare. Orsaken var att det på 1970-talet och 1980-talet i vissa kretsar var mer accepterat att vara bisexuell än homosexuell. Och att bisexualitet alltså bara var ett första steg innan vederbörande offentliggjorde sin riktiga identitet, att vara homosexuell.

Givetvis är det där nedlåtande mot genuint bisexuella och visar att trångsynta och okunniga människor existerar inom alla sexuella läggningar. Vad ger person A rätt att definiera vad person B "egentligen är"?

Att vara skeptisk till att verklig bisexualitet existerar är lika absurt som att vara skeptisk till att folk både kan gilla kaffe och te. Jaha du gillar kaffe då måste du väl ogilla te eller hur?

Eller att folk både kan bli förälskade i vita och svarta personer.

Faktum är att mycket tyder på att bisexualitet är mycket vanligt. Hur vanligt kan ju ingen säga, eftersom många inte avslöjar sina verkliga känslor och har givetvis inte någon skyldighet i sig att göra det.

Men jag ska ge ett exempel. Och känsliga läsare får väl sluta läsa nu. :-)

Några sexforskare lät för ca 10 år sedan en grupp män som identifierade sig som heterosexuella kolla porrfilmer. Man placerade en ring med detektorer runt deras penisar så att man skulle kunna mäta hur sexuellt upphetsade de blev. Även lätt upphetsning kan få en penis att bli något större om än inte det blir helstånd.

Först visade man heteroporrfilmer. Alla männen fick erektion. Därefter sk lesbisk porr även då fick i princip alla män erektion. Till sist visade man bögporr. Och faktiskt fick ca 33 % av männen erektion. Även om vissa av dem inte fick helstånd växte deras penisar.

Var tredje man. Jämför med att när man frågar män vilka de är intresserade av om de är intresserade av samma kön sexuellt så brukar det vara 4-6 % som svarar ja.

En annan intressant sak är att bland de män som var mycket maskulina var det ca 45 % som fick erektion när de såg bögporr medan motsvarande andel bland mer androgyna män var 23 %. Det här var för ca 10 år sedan och androgyna män var generellt inte lika homofoba som machokillar då.

Min spontana reaktion är att mångas homofobi, det kan givetvis vara även en del konsrvativt kristna som är närmast besatta av homosexualitet, orsakas av att man själv är kanske 10-20 % homo och inte accepterar den delen av sig själv. För att försöka vara "helt hetero" så säger man homofoba saker, skriver debattartiklar mot bögar etc. Gör man det kan man ju inte vara bisexuell försöker man intala sig själv. Och förtränger man sina egna känslor inför andra av samma kön kan det bli provocerande att andra visar sina känslor ja tom säger sig vara stolta över dem.

Den som är trygg i sin heterosexualitet behöver ju inte markera mot homosexuella. Det blir ju inget hotande då.

Jag har talat med RFSL-aktivister som berättat att det förr var vanligt att killar slog tegelstenar mot RFSL-lokaler. Några år senare så besökte samma killar RFSL-lokalen och sa de äntligen accepterat att de var homosexuella.

Men genom att slå en tegelsten mot en RFSL-lokal så försökte vederbörande (symboliskt) bli av med sin identitet som homosexuell. Den som är bög slår ju inte sönder en RFSL-lokal. Därför kan inte jag vara bög då, var resonemanget.

Idag är det tack och lov enklare i Sverige att skaffa sig en homosexuell eller bisexuell identitet. Men ännu är det sannolikt många som omedvetet försöker bli "mer heterosexuella" och bli av med sina oönskade homosexuella känslor genom att vara negativa mot homorättigheter.

Därmed inte sagt att alla homofober egentligen är smygbögar eller smygbisexuella men en del av dem är det.

Men som sagt till sist är det varje person som får identifiera sig själv. Det man kan hoppas är att fler blir trygga i sin egen sexuella identitet så att de inte känner sig hotade av att andra har en annan sexuell identitet.

Bengt Held

tisdag, augusti 05, 2008 3:22:00 em  
Anonymous Anonym said...

Det skulle vara intressant om världen idag / dagen skrev en kritisk artikel om alla som försökt göra samma "resa" som Richard Oostrum, men inte "lyckats". Utan kanske gått under eller ännu värre... Men det lär inte hänta att de vågar undersöka den sidan av egay-rörelsen, eller vad man ska kalla det..

- en av alla som försökt.

tisdag, augusti 05, 2008 9:02:00 em  
Anonymous Anonym said...

@ en av alla som försökt.

Försökt bli hetero?
Kändes det inte bra att ha sex med personer av olikt kön? Men det kändes bra att ha det med dem av samma?

Då kanske du skulle göra det som känns bra?

Göran

tisdag, augusti 05, 2008 10:42:00 em  
Blogger Kefas-JDFK said...

Tycker inte man ska försöka "bli hetero", det kommer ju aldrig att fungera. Se exempel Romarbrevet Kap. 7 hur det fungerar när en människa i egen kraft och förmåga försöker lyda lagen.

Tycker första steget borde alltid vara att erkänna och acceptera sin sexuella läggning. Om Gud är en sann Gud, så tror jag man kan säga att Gud förväntar sig sanning av dig som person också. Man är inte sann om man försöker vara något man inte är. Steg två är ju att ha tålamod och vända sig till Gud i bön i ensamhet och tillsammans med andra - ofta är ju det så att Gud själv ser helt andra saker i våran liv som han önskar ta "itu" med innan han tar "itu" med de frågor som vi som människor ofta anser vara "stora" och "viktiga". Ett steg åt taget, ingen av oss blir perfekta fören domedagen.

onsdag, augusti 06, 2008 12:11:00 fm  
Anonymous Björn said...

Kefas-jdfk, Det finns gott om kristna homosexuella som inte har problem att sin tro eller sin sexuella läggning. Du sitter inte inne med svare Kefas och din syn på Bibeln eller Guds ord är inte de patenterade korrekta.

Lite ödmjukhet inför andra skulle inte skada.

Besök gärna: http://www.wouldjesusdiscriminate.com/

Och ta del av andra kristna homosexuellas argument och syn på saken.

onsdag, augusti 06, 2008 7:12:00 fm  
Anonymous Anonym said...

kefas-jdfk. känner bara hur skönt det är att jag inte längre behöver ta sånt som sådana som du säger på allvar längre.

tack gode Gud för det!

onsdag, augusti 06, 2008 8:33:00 fm  
Blogger Tor Billgren said...

Göran, som Noa säger är exgayrörelsen inte särskilt stor i Sverige. Inte den organiserade och offentliga i alla fall. Men under ytan är den förmodligen ganska stor. Det är "ex-gay-överlevaren" Peterson Toscanas erfarenhet, efter sina föreläsningar och föreställningar i Sverige de senaste åren. Inom de enskilda kyrkorna och församlingarna finns det en hel del exgay-verksamhet i form av predikningar, rådgivning, terapi etc.

Peterson Toscanos blogg:
http://a_musing.blogspot.com/

Beyond ex-gays hemsida:
http://www.beyondexgay.com/

onsdag, augusti 06, 2008 9:20:00 fm  
Anonymous Anonym said...

@ Tor
Tackar!

@ Kefas-JDFK

Att vända sig till Gud i ensamhet låter dock inte alls lika trevligt som att ha sex med någon man älskar :) Jag kan även tycka att det är lite konstigt att en gud med oändlig kraft är så långsam på att "ta itu" med saker, borde Gud inte kunna bota alla jordens homosexuella på en sekund?

Betänk Ezekiel 23:20:

"There she lusted after her lovers, whose genitals were like those of donkeys and whose emission was like that of horses."

onsdag, augusti 06, 2008 10:09:00 fm  
Anonymous Anonym said...

Det var jag, Göran, som skrev.

onsdag, augusti 06, 2008 10:10:00 fm  
Blogger Kefas-JDFK said...

"Kefas-jdfk, Det finns gott om kristna homosexuella som inte har problem att sin tro eller sin sexuella läggning. Du sitter inte inne med svare Kefas och din syn på Bibeln eller Guds ord är inte de patenterade korrekta."
# Självklart vet jag det, Noa som la en kommentar här är ju ett bra exempel på en kristen som inte har problem med sin tro eller läggning.
Jag personlig ser häller en troende homosexuell som lever ut sin sexualitet än en icke-troende homosexuell. Den kristna är ju frälst av nåd genom tro allena.
Dock anser jag att förminska målet med den plan Gud har med dig och mig kan leda till att ens förtröstan och tro på Gud förminskar, vilket i mina ögon kan leda till konsekvenser i ens liv. Kristendom är ingen lyckoreligion som man kan plocka ut delar av som passar en bäst, utan en religion som går ut på att genom Guds nåd ta sitt eget kors och bära det. Det är varken lätt eller roligt för någon av oss, men till slut blir det en stor välsignelse, och bekräftelse på Guds trofasthet och kärlek.

Göran:
Va hade du tyckt om en Gud som använde dig som någon form av pinocchio docka? Gud är mån om din integritet.

onsdag, augusti 06, 2008 9:11:00 em  
Anonymous Anonym said...

@ Kefas-JDFK

Jag tänker på varför han inte botar de som VILL bli botade. Min bisexualitet behöver han inte röra :)

Så varför botar de kristnas gud inte alla kristna homosexuella som BER om det?

Göran
(Min gud har en plan för dig också)

torsdag, augusti 07, 2008 12:24:00 em  
Blogger Kefas-JDFK said...

Göran:

Jag tror Han vill och kommer att bota alla som ber om det. Men nu gillar jag själv inte att använda ordet bota i det här sammanhanget. I mina ögon är inte homosexualitet någon form av sjukdom som man skulle behöva bli botat ifrån.

Men som tidigare kommenterat, det är inte bara individen ifråga som har ett ansvar i själva helgelsen - utan församlingen i sin helhet. Är inte församlingen helgad, så kan man inte förvänta sig att deras medlemmar blir helgade häller. Den kristna lever i en helhet, Kristi kropp - vilket är kyrkan, var och en har sin del och uppgift.

torsdag, augusti 07, 2008 7:48:00 em  
Blogger Kefas-JDFK said...

PS: Inte alltid, men ofta kan man se att Gud upprättar i följande steg:
1. Först andligt, man för uppenbarat sanningen om Gud och Guds frälsningsplan/kärlek, syndernas förlåtelse, evig liv. Tar emot Jesus
2. Själsligt - psyke
3. Kroppsligt

Inte alltid det är så, man kan inte placera Gud i någon form av box. Men ofta kan vi se att det går i dessa tre steg i Bibeln, kanske först och främst i Johannes evangeliet.

torsdag, augusti 07, 2008 7:50:00 em  
Anonymous Anonym said...

@ Kefas-JDFK sa...

Han "kommer att" bota alla som ber?
Varför väntar han med det?

Göran

fredag, augusti 08, 2008 10:17:00 fm  
Anonymous Björn said...

Kefas-JDFK slutar alltid att svara när det börjar "brännas" och när all naturlig intellektuallitet och intelligens ställs på sin spets..

Kanske letar Kefas-JDFK fortfarande i Bibeleboken för nya argument men där tycks han mest hitta manna och inget med substans :-)

fredag, augusti 08, 2008 10:39:00 em  
Anonymous Anonym said...

Synd haha

Ja, det är något som jag ofta märker hos kristna. De vägrar besvara tydliga frågor, som tex
"Varför anser du att Gud är GOD när han utrotar allt liv på jorden (utom en båt)? Borde inte någon som är GOD och ALLSMÄKTIG kunna komma på en mindre destruktiv lösning?"

Göran

lördag, augusti 09, 2008 12:13:00 fm  
Anonymous Christoffer Smitz said...

björn:

Jag skulle inte heller bli så sugen att fortsätta diskutera efter ett sånt där inlägg.

Det gav inte så mycket till diskussionen, eller hur? Skärpning tack.

lördag, augusti 09, 2008 12:49:00 fm  
Anonymous Anonym said...

@ Christoffer Smitz

Mina frågor till Kefas-JDFK var:

"Han "kommer att" bota alla som ber?
Varför väntar han med det?"

Var är det för fel på de frågorna?

Göran

lördag, augusti 09, 2008 10:34:00 fm  
Anonymous Christoffer Smitz said...

Jag skrev till sign. "björn" och inte till Dig Göran.

lördag, augusti 09, 2008 11:35:00 fm  
Anonymous Björn said...

Hej Christoffer....Hmm. Japp..jag kan hålla med. Min bakgrund inom evangeliska kristna grupper så som Livets Ord gör att jag vet och känner till hur de bedriver sina kampanjer och samlar sina pengar till hatets tjänst och det kanske gör mig lite väl "direkt" ibland.

Japp, jag kan låta arg och jag är det också men i mitt hjärta har jag inte annat än kärlek och tröst för hatarna och tycker mest synd om dem.

Hatarna hos Livets Ord och andra frikyrkliga finns sannorligen i mina böner varje kväll.

Jag tycker mest synd om deras destruktiva livsstil av hat och oförståelse och undrar vad Jesus hade sagt....

söndag, augusti 10, 2008 8:25:00 em  
Anonymous Christoffer Smitz said...

Ja, man väljer ju själv om man vill vara av samma sort som dom man kritiserar.

En av mina bästa vänner är aktiv inom pingstkyrkan och delar inte min syn på homosexualitet. Däremot har vi väl närmat oss varandra något efter att vi samtalat om det, och jag fått förklara mer om vad det handlar om.

Där finns inget hat, och jag tror också hatet du pratar om är
isolerat till ett fåtal grupper och personer. Knappast frikyrkligheten i stort, eller ens Livets ord generellt.

måndag, augusti 11, 2008 10:11:00 fm  
Anonymous Björn said...

Nej och det säger jag inte heller. Du och jag har i forum debatterat med varandra och jag är som sagt kristen och brinner för kärlek till de MINSTA människorna och välgörenhet och kärlek till min nästa är naturligt för mig.

Livets ordarna och liknande "tokar" som grävt sig ner i Bibeln som om den vore en receptbok och som hatar de minsta bröderna lika mycket som de hyllar de ekonomiskt framgångsrika kommer jag bibehålla mig den fräckheten att vara kritisk emot men sannorligen inte hatisk, jag tycker bara synd om den när jag ser dem och ber för deras små trånga förkrympta hjärtan.

Älska syndaren hata synden du vet :-)

måndag, augusti 11, 2008 9:27:00 em  

Skicka en kommentar

Links to this post:

Skapa en länk

<< Home