fredag, mars 31, 2006

Per Ericsons frihetsbegrepp

Vilken roll kan kristna opinionsbildare spela i samhällsdebatten? frågar sig SvD-skribenten Per Ericson i en ledarartikel som på ett mycket tydligt sätt är konstruerad för att skapa harm hos dem man brukar kalla politiskt korrekta. Just nu sitter han förmodligen och njuter av alla mail som strömmar in, och får uppmuntrande händer lagda på sina axlar och medlidsamma skakningar på huvudet av Ulf Nilson, Göran Skytte, Maria Abrahamsson, Marie Söderkvist och alla andra stackars svenska kvasidissidenter. (Är det inte konstigt att de som allra högljuddast gör anspråk på att vara dissidenter, är de som har allra mest utrymme i spalterna?)

Så vilken roll kan kristna opinionsbildare spela i samhällsdebatten? Per Ericson tar hjälp av en bok skriven av påven, där han skriver att diskrimineringsbegreppet håller på att utvidgas in absurdum

" det innebär att förbudet mot diskriminering mer och mer och kan omvandlas till en begränsning av åsiktsfriheten och den religiösa friheten."

Benedikt efterlyser en fördjupad förståelse av frihetsbegreppet. Utgångspunkten är att tron, förnuftet och friheten är intimt sammanlänkade. Vad händer i ett samhälle som förkastar den insikten? "Ett träd utan rötter torkar ut", noterar påven.


Benedikt efterlyser alltså en fördjupad förståelse av frihetsbegreppet. Här är några exempel på vad det kan innebära:

1. Friheten att avhumanisera homosexuella genom att betrakta deras relationer som ickemänskliga. (Slås fast i det påvliga brevet Considerations Regarding Proposals to Give Legal Recognition to Unions Between Homosexual Persons, Vatikanen 2003).

2. Friheten att slå fast att det våld som drabbar homosexuella är en förståelig konsevens av att de tar sig ton. (Slås fast i det påvliga brevet Letter to Catolic Bishops on the Pastoral Care of Homosexual Persons, Vatikanen 1986).

3. Friheten att utestänga homosexuella från arbets- och bostadsmarknad, att förvägra människor som lever i homosexuella relationer trygghet i form av försäkringar och pension. (Slås fast i det påvliga brevet Some Considerations Concerning to the Response to Legislative Proposal on the Non-Discrimination of Homosexual Persons, Vatikanen 1992).

4. Friheten att utgå från att berättelsen om Sodom och Gomorra är representativ för homosexuellt beteende, med andra ord ett fastslående att homosexuella i grunden är vansinniga gruppvåldtäktsmän. (1 Mos 19).


Detta är den politik Vatikanen jobbar för beträffande homosexuella. Detta är de opinionsvindar Per Ericson vill etablera i det politiska samtalet. Klarare än någonsin framträder vikten av att hålla religion och politik isär. Vilken frihet ges homosexuella om Vatikanens syn på homosexualitet blir lag, Per Ericson?