Äktenskapet del 93872

Några av undertecknarna av uppropet för det traditionella äktenskapet i DN härförleden gråter idag ut i Världen Idag. Berättigad kritik riktas mot Mona Sahlins rasismretorik, men annars är det mest luft. Riksdagsmannen Staffan Danielsson (c) påstår sig vara "förskräckt" av reaktionerna på artikeln. Skitsnack. Hur skulle han ha kunnat undgå att frågan engagerar många mycket djupt? Han viftar stolt med partnerskapslagen och tycker att den räcker länge och väl. Magstarkt, med tanke på att centerpartiet var emot partnerskapslagen när frågan var aktuell 1994. Sedan när är Danielsson FÖR partnerskapet? Vidare begär han en "sansad debatt samt ömsesidig respekt och förståelse". Jag håller verkligen med honom. Och det första steget är att argumentera med giltiga och relevanta argument, något förespråkarna av det traditionella äktenskapet hittills inte lyckats göra.

Återigen: Har ni inga bättre argument än religiösa eller känslomässiga så lägg fram dem för allt i världen. Tycker ni att homosexuellas anspråk på att bli en del av äktenskapsgemenskapen skulle skita ner institutionen så SÄG det för Guds skull. Tycker ni att historien ska diktera villkoren för framtiden – FRAM med det då. Anser ni att äktenskapet är en religiös institution som skall definieras av kyrkan – SÄG det. Skär det av ångest i kropp av hjärta när ni tänker tanken på homosexuella som gifter sig – låt oss för allt i världen få veta. MEN dölj inte de verkliga argumenten bakom kvasivetenskapligt nonsens och pseudosociologiskt bullshit. Det är allt för lätt att genomskåda, och det kan aldrig tas på allvar!

Borgerlig historierevisionism i hbt-frågor

Vid en manifestation mot homofobi förra veckan påstod jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (fp) att alla viktiga reformer på hbt-området har genomförts av borgerliga regeringar, men att socialisterna är duktiga att ta åt sig äran. Och visst: de borgerliga hade makten 1979 när sjukdomsstämpeln ströks och 1994 när lagen om partnerskap klubbades igenom. Men de hade inte det minsta med reformerna att göra. Sjukdomsstämpeln ströks ju av Socialstyrelsen, med generalsekreteraren Barbro Westerholm som pådrivande – inte av regeringen.

Och vad partnerskapslagen beträffar har den en lång och mycket invecklad historia. Den hade aldrig blivit av om de som drev frågan inte hade utnyttjat varenda tum av sin politiska förslagenhet och kunskap om riksdagsarbetets kryphål och bakvägar. Även denna gång stod Barbro Westerholm i spetsen – nu riksdagsledamot för folkpartiet och ordförande i partnerskapskommittén. (Lyssna på hennes underbara berättelse om lagens tillkomst här, i talet på Pridefestivalen 2004.)

För det första grundades inte lagen på en proposition från regeringen Bildt som Sabuni får det att verka som. Det var en omöjlighet med kds i regeringen. Centern och moderaterna var också starka motståndare. Förslaget lades istället fram som en riksdagsmotion skriven av folkpartiet, med stödmotioner från västerpartiet och socialdemokraterna.

För det andra röstade de borgerliga riksdagsledamöterna i huvudsak nej till förslaget, med undantag av folkpartiet där en majoritet (21 av 31) röstade för. 20 av 26 av centerpartisterna var emot, liksom samtliga 25 kds:are. Endast 2 av 75 moderater röstade för, och en av dem var Fredrik Reinfeldt som höll ett modigt anförande i kammaren om varför han gick emot partilinjen. Samtliga närvarande socialdemokrater och vänsterpartister röstade för. (Riksdagsprotokollet från debatten ligger här. Det är bedrövande läsning...)

Detta betyder självfallet inte att moderaterna och centern ska behöva bära någon sorts hundhuvud i homofrågan idag – men man får heller inte skriva om historien som Nyamko Sabuni försöker göra. Om socialisterna (eller folkpartiet) skulle få för sig att ta åt sig äran i partnerskapsfrågan, så har de faktiskt all rätt att göra det. Men den verkliga äran tillfaller inte några partier, utan de enskilda personer från båda blocken som kämpade för frågan. Och framförallt då Barbro Westerholm.

Oregon inför partnerskap

I veckan signerade delstaten Oregons guvenör Ted Kulongoski två viktiga lagar, rapporterar Box Tutle Bulletin. Den ena är en partnerskapslag (domestic partnership), som innehåller många av de förmåner och skyldigheter som gäller gifta par. Den andra lagen förbjuder diskriminering mot homo- och bisexuella samt transpersoner. Lagarna träder i kraft den 1 januari 2008.

Därmed är det 7 delsater i USA som erbjuder homosexuella partnerskap: Oregon, Kalifornien, Connecticut, Maine, New Jersey, Vermont och Washington. New Hampshire är på gång. Och Massachusetts erbjuder sedan flera år äktenskap.

Visst finns det fantastiska fördelar med lagstiftning på delstatsnivå på det här sättet. Så undebart att kunna stifta vilka lagar man vill, utan att vara beroende av en konservativ och populistisk kloss i Washington...