"Riva upp och förstöra normalt familjeliv"

Det klagas ofta på att det är för lite debatt i äktenskapsfrågan – och det kan jag ibland hålla med om. Anledningen till att det inte blir någon ordentlig debatt är att det saknas en seriös opposition. De som är motståndare till homoäktenskapet är samma människor och organisationer som alltid har motsatt sig förbättrade villkor för homosexuella, varesig det har gällt hävandet av sjukdomsstämpeln eller införandet av partnerskapslagen. Det är alltid spännande att se bakom vilka skenargument de ska dölja sina verkliga bevekelsegrunder.

En annan faktor som gör att oppositionen saknar förtroende är att många debattörer inte kan avhålla sig från att demonisera och smutskasta homosexuella. De sakliga och relevanta argumenten överskuggas av irrelevant statistik, konspirationsteorier om homolobbyns destruktiva agenda och förebådelser om jordens undergång. Mästaren i denna gren är Världen Idags VD Ruben Agnarsson. Om vi få en könsneutral äktenskapsbalk är det inte Riksdagen vi ska tacka, utan just personer som han, för att han under årens lopp gjort allt för att kompromettera och kastrera oppositionen med sina exempellösa och hysteriska utfall som går på repeat på Världen Idags ledarsida. Idag får vi till exempel veta att den bakomliggande syftet med kampen för könsneutral äktenskapsbalk är att "i grunden riva upp och förstöra normalt familjeliv". Och så bjuder han förstås på den här gamla favoriten:

Om beslutet fattas av Sveriges riksdag under nästa år, kommer historiens dom att bli lika hård som den som i efterskott – när tidsandan börjat blåsa åt annat håll – med kraft drabbade den eniga riksdag som införde rasbiologisk forskning i Sverige i början av 1920-talet.

Mer att läsa här:

Tycker du inte som Agnarsson är du i det närmaste nazist

Världen Idag har underminerat sin roll som opinionsbildare

Inte samma vinst för samhället...

Världen Idag och Bevara Äktenskapet-mannen Stefan Gustavsson leker lustiga lekar. Idag rapporterade tidningen att Gustavsson fått Världen Idags familjepris 2007 "för sin kamp för familjens och äktenskapets ställning som samhällets grundbult". De låtsar alltså att den nuvarande äktenksapsdebatten handlar om att avskaffa äktenskapet, och att förespråkarna för homoäktenskap är motståndare till familjen som institution.

Även om det har varit en hel del motvind, menar Gustavsson att äktenskapet är en alltför viktig fråga för att släppa.
– Äktenskapet är en oerhört grundläggande institution för samhället. Det har en långsiktig betydelse för både individer och en hel kultur.

Ja! Och det är ju just därför det finns människor som kämpar för homoäktenskap. För att de tar familjen och äktenskapet på allvar.

Vidare leker de att Ola Nilssons bok För äktenksapet – i tiden vilar på vetenskaplig grund. Ja, det är möjligt, men utdraget som publicerades i Dagen härförleden glimrade inte direkt av vetenskaplig briljans. Nilsson menar att det vore ologiskt att låta homosexuella ingå äktenskap, "eftersom dessa relationer inte ger samhället samma vinst" som heterosexuella. Och med vinst menar han barn.

Men detta är helt uppenbarligen och bevisligen en falsk premiss, eftersom det förvisso visst föds barn inom homosexuella relationer. Nästa vecka kommer till exempel en god (homosexuell) vän till mig att bli pappa. Det är självfallet en fantastisk händelse. Men inte samma vinst för samhället, enligt Ola Nilsson, Stefan Gustavsson och Världen Idag. Inte samma vinst för samhället... Grattis till ditt fina Familjepris, Stefan Gustavsson!

Irrelevant smörja om äktenskapet

Angeläget att fördjupa argumenten kring äktenskapet, skrev Dagen på ledarplats idag och rekommenderade Ola Nilssons bok För äktenskapet – i tiden. De publicerade också ett långt utdrag ur boken, som sammanfattas så här:

Äktenskapet mellan man och kvinna har getts fördelar av samhället – diskriminerats positivt – för att det på ett unikt sätt bidrar till samhällets fortbestånd och erbjuder barnen bästa möjliga uppväxtmiljö. Att då hävda att homosexuella par skulle omfattas av samma positiva behandling är ologiskt, eftersom dessa relationer inte ger samhället samma vinst. Detta konstateras också av exempelvis Europadomstolen utifrån rättighetsförklaringen om mänskliga fri- och rättigheter.

Värre kollektivistisk smörja får man leta efter. Ola Nilsson slår alltså fast att homosexuella relationer inte ger samhället samma vinst som heterosexuella relationer. Vad han då helt bortser från är följande glasklara och odisputabla faktum:

• att det finns barn i homosexuella familjer sedan tidigare heterosexuella relationer
• att det finns barn i homosexuella familjer genom assisterad befruktning
• att det finns barn i homosexuella familjer genom närståendeadoption
• att det finns barn i homosexuella familjer genom andra arrangemang, t.ex. tillsammans med ett annat par

En siffra som cirkulerar är att det skulle finnas 40000 barn i homosexuella familjer. Jag har ingen aning om den stämmer – och antalat tusen barn är heller inte det minsta relevant. Det enda som är relevant är det faktum ATT det finns barn i homosexuella familjer. Motståndarna till homoäktenskapet vägrar konsekvent att erkänna dessa barns existens. Men så länge det inte är kriminellt att bli gravid eller att göra någon gravid kommer homosexuella även i fortsättningen att få barn och således bidra till samhällets fortbestånd.

Det finns dock ytterligare ett sätt att tolka Ola Nilssons text. Och det är att han är medveten om att homosexuella bidrar till samhällets fortbestånd. Men att det är deras barn som inte ger samhället samma vinst som heterosexuellas barn. Ja, jag vet, det är fullkomligt groteskt. Men inte på något sätt en otänkbar läsning av det han skriver.

Är detta den fördjupning av argumenten kring äktenksapet Dagen efterlyste, har tidningen gått på grund riktigt ordentligt. Snälla Dagen – ni är en bra tidning. Jag vet att ni kan bättre. Försök. Snälla.

Motståndarsidan saknar förtroende

Thomas Österberg, opinionsredaktör på Dagen, understryker idag det viktiga i att fördjupa argumenten kring värnandet av det traditionella äktenskapet. Han rekommenderar boken För äktenskapet – i tiden av Ola Nilsson som är engagerad i Bevara Äktenskapet.

I boken presenteras åtta perspektiv på vad äktenskapet egentligen är; utifrån biologi, barnens bästa, naturrätten, religion, ideologi, historia, lingvistik samt angrepp och försvar från dem som vill göra äktenskapet könsneutralt.

Läsaren bjuds på en rejäl genomgång kring vad äktenskapet egentligen är – och om hur det genom historien har varit oupplösligt förknippat med barn och familjebildning.

Just detta historiska perspektiv ser man ofta i äktenskapsdebatten. Motståndarsidan konstaterar att det aldrig funnits homoäktenskap, utan att äktenskapet alltid varit förbehållet man och kvinna. Javisst, självklart – men VARFÖR har det varit så? Är det för att homosexuella inte har velat gifta sig? Eller är det måhända för att homosexualitet har varit kriminaliserat, skambelagt och sjukdomsklassat genom historien? Använder man det historiska argumentet MOT homoäktenskap måste man samtidigt fråga sig vilken status homosexuella haft under historiens gång. Det, Thomas Österberg, hade varit att fördjupa diskussionen.

Den huvudsakliga anledningen till att argumenten från de som värnar det traditionella äktenskapet inte når fram i debatten är att de inte har något förtroende i frågor som berör homosexuellas villkor och rättigheter.

De som idag är emot homoäktenskap, är samma människor och organisationer som alltid har motsatt sig förbättringar för homosexuella. De var emot att homosexuella skulle inkluderas i sambolagstifningen. De var emot partnerskapslagen. Thomas Österberg borde fråga sig: Varför var vi det? Varför motsatte vi oss detta? Jag tror definitivt att en del av stödet för homoäktenskap har med revansch att göra. Revansch mot dem som motsatte sig att homosexuella relationer över huvud taget skulle erkännas och respekteras.

Homoäktenskap stärker samhället

Nyligen kom Faghag – en bok om kvinnor som älskar bögar av Linda Leopold (Fredrik Strages flickvän. Det hör inte hit, men jag kan inte låta bli att nämna det). Den bästa delen av boken är reportagen från USA, där hon bland annat intervjuar Amity Pierce Buxton, 78 år. 1983 kom hennes man ut som homosexuell efter 25 års äktenskap. Hon upptäckte ganska snart att hon inte var ensam om den erfarenheten, och startade Straight Spouse Network för att stötta makor och makar i samma situation.

Att homosexuella gifter sig med någon av motsatt kön för att tillfredsställa familjen, kyrkan, samhället och förväntningarna är tyvärr ingen ovanlig företeelse, och oftast klarar den homosexuelle inte av att leva i lögnen. Resultatet blir oftast skilsmässa och splittrade familjer. I USA räknar man med att det finns ungefär två miljoner straighta kvinnor och män som är eller har varit gifta med homosexuella. Jag citerar ur boken:

Idag hjälper Straight Spouse Network runt sju tusen fruar och män. Fortfarande är kvinnorna i majoritet.[...] Genom åren har Amity personligen varit i kontakt med ungefär fjorton tusen straighta fruar och män, vilket enligt henne bara är en droppe i havet.
[...]
– Vi vill slippa se fler äktenskap mellan homosexuella och straighta under falska förutsättningar, som slutar i skilsmässa coh splittrade familjer. Men ännu viktigare: Vi stöttar dem av respekt för den mänskliga värdigheten och medkänsla med alla Guds barn! säger Amity.
[...]
– En av de saker som motiverade mig att starta Straight Spouse Network var att ha upplevt den kamp min ex-make genomled. Det var så ironiskt. Han försökte göra det rätta och fördärvades av det. Jag vill inte att någon annan ska behöva gå igenom samma sak.
[...]
– Tror du att äktenskap mellan straighta och homosexuella kommer att försvinna i framtiden? undrar jag.
– Nej, men de kommer att bli ovanligare. Jag önskar att det inom en snar framtid inte kommer att behöva finnas några homosexuella i garderoben längre. Men det kanske är för mycket att hoppas på, säger Amity.
[...]
– Det långsiktiga målet är att påverka opinionen, säger Amity. Om två människor älskar varandra och vill bilda familj, och de råkar vara bögar eller lesbiska – låt dem göra det! Tillåt dem! Stötta dem! Gör det lagligt för dem att gifta sig och skaffa familj. Om ni inte gör det kommer det bara bli fler skilsmässor. Äktenskapet som institution kommer att försvagas snarare än stärkas. Att låta bögar och lesbiska ingå egna förhållanden och bilda egna familjer är stärkande – inte bara för äktenskapet som institution, utan för hela samhället.

Självklarheter, självklarheter, självklarheter... Men tyvärr inte för alla. Läs till exempel hur Conservapedia – "The Thrustworthy Encyklopedia" – inleder sin artikel om Same Sex Marriage.

The same-sex "marriage" movement is seeks to destroy the sanctity of marriage by using political power to enforce a redefinition of the concept. The aim is to prevent any criticism, particularly religious-based criticism, of homosexual relationships.

Den bristande empatin och den demoniserande vinkeln är stötande, motbjudande och grotesk. Men detta är vad den konservativa och kristna lobbyn försöker inbilla opinionen att det handlar om. Vi har samma tongångar i Sverige, särskilt genom tidningen Världen Idag.

Jag publicerar inom kort en recension av Linda Leopolds bok.

Primitiva fördomar mot bisexuella i Dagen

Dagens f.d. chefredaktör Olof Djurfeldt har vänt och vridit på äktenskapsfrågan i åratal nu genom otaliga artiklar och intervjuboken Försvara Äktenskapet. Man hade kunnat förvänta sig att en sådan koncentration på ett ämne skulle leda någonstans, framåt till exempel, mot nya och intressanta argument. Men istället liknar han allt mer mig när jag förvirrat försöker lösa Rubiks kub.

I dagens artikelvariant vädrar han primitiva fördomar om bisexuella, och utgår från att bisexuella relationer per definition skulle behöva vara bi- eller polyamorösa.

Det märkliga är också att kampen för det könsneutrala äktenskapet drivs parallellt med en kamp för de bisexuellas rättigheter. Vad vill man egentligen? Vill man skapa utrymme för bigami och polygami, så att en person samtidigt kan vara gift med både man(män) och kvinna(kvinnor)?

Det är sorgligt att se en grand old man förödmjuka sig med att i panik trycka på skrämselknapparna på det sättet. Man skulle lika gärna kunna påstå att en heterosexuell man är oförmögen att leva i ett monogamt förhållande så länge han har fysisk kapacitet att bli attraherad av andra kvinnor än sin hustru.

Djurfeldt ställer sig även följande fråga:

Kan någonsin homosexuell samlevnad få samma funktion som den heterosexuella?

Det Djurfelt menar med "samma funktion" är att sätta barn till världen, uppfostra dem och knyta samman familjer. Vad han helt väljer att bortse från är att homosexuella redan sätter barn till världen (och har länge gjort det). Homosexuella är sedan länge en del av fortplantningsapparaten. Den som vill hindra homosexuella från att vara detta slösar bara tid på att argumentera mot homoäktenskap, utan måste, som jag så ofta påpekat, istället kämpa för nedanstående punkter:

1. Att barn som lever i familjer med homosexuella föräldrar skall omhändertagas och placeras i heterosexuella fosterfamiljer.

2. Att homosexuella skall hindras från att bli biologiska föräldrar, t.ex. genom sterilisering.

3. Att lagarna om rätt till adoptionsprövning och assisterad befruktning för homosexuella skall rivas upp.

Barnens bästa är inget argument i äktenskapsdebatten

Gång på gång återkommer detta om barnens bästa i äktenskapsdebatten. Otaliga artiklar på bloggen Homoäktenskap och det svenska genusexperimentet, oräkneliga texter i Världen Idag, och även i Dagen, till exempel Elisabeth Sandlunds ledare Se till mig som liten är.

Också i äktenskapsfrågan, som under hösten är på väg upp på den politiska agendan, förtjänar barnens rätt kontra de vuxnas att hamna i fokus. Diskussionen skulle må bra av att lyftas till den nivån och inte fastna i att man kastar utnötta slagord på varandra.

Hon har helt rätt i det sista med slagorden. Men återigen: vill man skydda barn från att växa upp i homosexuella familjer är det totalt verkningslöst att hindra homoäktenskapslagen. Barn har levt, lever nu, och kommer att leva i sådana familjer i framtiden även utan äktenskapslag.

Den som på allvar vill verka för det de anser vara barnens bästa bör istället argumentera för nedanstående punkter:

1. Att barn som lever i familjer med homosexuella föräldrar skall omhändertagas och placeras i heterosexuella fosterfamiljer.

2. Att homosexuella skall hindras från att bli biologiska föräldrar, t.ex. genom sterilisering.

3. Att lagarna om rätt till adoptionsprövning och assisterad befruktning för homosexuella skall rivas upp.

Inget annat än detta kan skydda barn från att hamna i homosexuella familjer. Så alla ni som på allvar tror att det är barnens bästa att inte växa upp i sådana familjer: sluta argumentera mot homoäktenskap, och börja argumentera för ovanstående istället. Annars vet vi att era motiv är helt andra.

Äktenskapet del 93872

Några av undertecknarna av uppropet för det traditionella äktenskapet i DN härförleden gråter idag ut i Världen Idag. Berättigad kritik riktas mot Mona Sahlins rasismretorik, men annars är det mest luft. Riksdagsmannen Staffan Danielsson (c) påstår sig vara "förskräckt" av reaktionerna på artikeln. Skitsnack. Hur skulle han ha kunnat undgå att frågan engagerar många mycket djupt? Han viftar stolt med partnerskapslagen och tycker att den räcker länge och väl. Magstarkt, med tanke på att centerpartiet var emot partnerskapslagen när frågan var aktuell 1994. Sedan när är Danielsson FÖR partnerskapet? Vidare begär han en "sansad debatt samt ömsesidig respekt och förståelse". Jag håller verkligen med honom. Och det första steget är att argumentera med giltiga och relevanta argument, något förespråkarna av det traditionella äktenskapet hittills inte lyckats göra.

Återigen: Har ni inga bättre argument än religiösa eller känslomässiga så lägg fram dem för allt i världen. Tycker ni att homosexuellas anspråk på att bli en del av äktenskapsgemenskapen skulle skita ner institutionen så SÄG det för Guds skull. Tycker ni att historien ska diktera villkoren för framtiden – FRAM med det då. Anser ni att äktenskapet är en religiös institution som skall definieras av kyrkan – SÄG det. Skär det av ångest i kropp av hjärta när ni tänker tanken på homosexuella som gifter sig – låt oss för allt i världen få veta. MEN dölj inte de verkliga argumenten bakom kvasivetenskapligt nonsens och pseudosociologiskt bullshit. Det är allt för lätt att genomskåda, och det kan aldrig tas på allvar!

Äktenskapsargumentation med otroliga luckor

"På öknen seglar fartyg av alla slag, och ute på haven går kamelerna i långa karavaner." Det är känslan man ofta får när man tar del av den högerkristna äktenskapsretoriken. De skriver helt halsbrytande saker som saknar all logik – och tror av någon anledning att de ska komma undan med det.

Idag intervjuas Paolo Roberto i Världen Idag, bland annat om att han var bland de första som undertecknade uppropet Bevara Äktenskapet. Han berättar om hatbrev och ogina påhopp som riktades mot hans tro, och det är självfallet tråkigt.

Fast hans uttalanden i samband med uppropet var också ytterst märkliga. Jag citerar ur Dagen den 23 fabruari förra året:

– Jag ser äktenskapet som ett juridiskt skydd för barn. Homosexuella par kan inte skaffa barn. Det är fakta. Då måste en tredje part vara inblandad.

Det vanliga kvasiargumentet om barnens bästa, där man helt negligerar det faktum att det finns homosexuella som har biologiska, adopterade och inseminerade barn. Den som på allvar ser äktenskapet som ett "juridiskt skydd för barn" måste på ett trovärdigt sätt förklara varför barn i homosexuella familjer skall förnekas detta skydd. (Den som verkligen vill skydda barn från homosexuella föräldrar måste välja helt andra strategier, läs mer om dem här. Att förbjuda homoäktenskap är totalt verkningslöst, eftersom barn även kommer till utanför äktenskapet.)

Som en fantatisk punchline i diskussionen om homoäktenskap i dagens Världen Idag slår Roberto till med:

– Det finns en väldigt stark politisk och framförallt medial kraft som arbetar mot tvåsamhet och äktenskap.

Hur kan kampen för homoäktenskap vara en kraft MOT tvåsamhet? Hur kan en kamp för att få ingå äktenskap vara en kamp MOT äktenskapet? Det är ju tvärtom: Ju fler som gifter sig, desto starkare befästs äktenskapet som samlevnadsform.

Om företrädarna för det traditionella äktenskapet oroar sig borde de lägga sitt krut på de som vill avskaffa äktenskapet, istället för på de som de facto vill upprätthålla det.

Äktenskapsartikel i DN

Så kom det till slut, det på förhand beryktade DN-debattinlägget "Ett biologisk faktum att homoäktenskap är fel". Åtta borgerliga politiker talar ut om äktenskapsfrågan. Vad kommer de då fram till? Får vi oss några giltiga argument till livs? Eller är det de vanliga irrblossen om barnens bästa som rabblas igen?

Både och. Artikelförfattarna tar faktiskt upp några relevanta argument, men lyckas inte avfärda dem på ett övertygande sätt. Man hänvisar ofta till en fransk utredning från 2006.

I den franska utredningen slås fast att äktenskapet ska förbli den institution som ligger till grund för familjebildning.

Utmärkt. Även homosexuella bildar familjer...

Äktenskapet som institution anses ha egenskaper som, med hänsyn till barnets bästa, legitimerar att det bevaras intakt i rättsligt avseende. Man framhåller exempelvis att äktenskapet "inte bara är ett kontraktsmässigt erkännande av kärleken mellan två personer. Det är ett förpliktigande ramverk av rättigheter och skyldigheter som är utformat för att kunna ta emot ett barn och ge det en harmonisk uppväxt".

Javisst. Men barnen som de facto lever i familjer med homosexuella föräldrar då? Så här svarar artikelförfattarna:

Argumentet att enkönade par bör kunna ingå äktenskap, eftersom det finns de som genom adoption eller ett tidigare förhållande har barn, avvisas av den franska utredningen. Den slår istället fast att äktenskapet i grunden är en institution som syftar till reproduktion. Därmed måste följaktligen äktenskapet avse en relation mellan två personer av olika kön - detta som ett biologiskt faktum samt som en förpliktelse för både mamman och pappan.

Vad? Är äktenskapet en metafysisk symbol eller en juridisk samlevnadsform? Varför skall inte barn som lever med homosexuella föräldrar leva under andra villkor än andra barn? Författarna går vidare med detta fantastiska stycke:

Även om inte alla äktenskap leder till att barn föds, avvisar den franska utredningen argumentet att homosexuella par, genom till exempel assisterad befruktning, kan bidra till reproduktionen. Man konstaterar det uppenbara faktum att i en samkönad relation måste ytterligare en person, en tredje part, en person av annat kön, alltid vara inblandad. I den meningen skulle ett sådant äktenskap inte längre baseras på att handla om två personer - det blir inte längre monogamt. Varken den samkönade parrelationen eller trepartsrelationen avspeglar ju barnets, människans, biologiska ursprung.

VAD??? Blir ett förhållande en trepartsrelation vid assisterad befruktning? Är familjer som tar emot sperma-/äggdonationer bigamister? I så fall skall de ju gripas av polis! Det är olagligt!

Och menar de verkligen att en relation ska avspegla barnets biologiska ursprung? Hur ska man då betrakta adoptioner?

Artikelförfattarna fortsätter med en vändning som innebär att även infertila och äldre bör utstängas från äktenskapet:

Det faktum att äktenskapet syftar till att säkerställa att livet förs vidare till nya generationer rättfärdigar också att det är förbehållet par som kan bidra till denna reproduktion.

Slutligen argumenterar de för att en "könsneutral äktenskapslag i Sverige skulle också kunna öka främlingskapet inför vårt samhälle bland många nyanlända medborgare."

Kulturella och religiösa motsättningar av långvarig art kan komma att polariseras i vårt land om inte äktenskapsfrågan hanteras med varsamhet och försiktighet. Aspekten att integrationen skulle försvåras måste tas på fullaste allvar.

Det är ett under omständigheterna delvis relevant argument. Men det är inte rätt att anpassa lagstiftning och normer efter andras förväntningar och kulturer.

Uppdatering: För övrigt är utgångspunkten att "de andra" per automatik skulle vara mindre toleranta än "oss" ytterst tvivelaktig. Jämför med Spanien, som är Europas största invandrarland. Där har man haft samkönade äktenskap i flera år utan att det har blivit några sammanstötningar med "de andra". Hottentotterna, muselmanerna, eller vad det nu är artikelförfattarna menar. (Tack till L. Jonsson för tips.)

Jag argumenterar varken för eller emot könsnetralt äktenskap. Det jag efterlyser är en adekvat debatt i frågan. Och hittills är det bara förespråkarsidan som har lyckats producera riktiga argument. Motståndarsidans argument ekar av tomhet.

Jag kommer aldrig att förstå hur kan man argumentera för något man kallar "barnens bästa" när man samtidigt väljer att bortse från tusentals barn som redan lever i familjer med homosexuella föräldrar? Det är cyniskt, själviskt och oansvarigt.

Oregon inför partnerskap

I veckan signerade delstaten Oregons guvenör Ted Kulongoski två viktiga lagar, rapporterar Box Tutle Bulletin. Den ena är en partnerskapslag (domestic partnership), som innehåller många av de förmåner och skyldigheter som gäller gifta par. Den andra lagen förbjuder diskriminering mot homo- och bisexuella samt transpersoner. Lagarna träder i kraft den 1 januari 2008.

Därmed är det 7 delsater i USA som erbjuder homosexuella partnerskap: Oregon, Kalifornien, Connecticut, Maine, New Jersey, Vermont och Washington. New Hampshire är på gång. Och Massachusetts erbjuder sedan flera år äktenskap.

Visst finns det fantastiska fördelar med lagstiftning på delstatsnivå på det här sättet. Så undebart att kunna stifta vilka lagar man vill, utan att vara beroende av en konservativ och populistisk kloss i Washington...

Homodebatt i Hudiksvalls Tidning

Christoffer Smitz tipsade om homodebatten i Hudiksvalls Tidning. Han har bloggat om tidigare inlägg här och här. Idag fortsätter Jerker Sjölander debatten med inlägget Förväxla inte kärlek med sex. Det står mycket dumt i den - bland annat leker han ovetande om homosexuella beteenden i djurriket, och som så många andra manliga antigaydebattörer är han monomant fixerad vid sexet i ett homosexuellt förhållande. Men jag väljer istället att lyfta fram det farliga i insändaren:

Som människor har vi rätt att älska alla, men att ge sig hän åt intima sexuella relationer har sin givna och naturliga plats i äktenskapet mellan man och kvinna. Därför bör lagstiftningen ge sitt stöd åt detta. En förändring av denna humanistiska grundsyn innebär inte ”utveckling”, utan avveckling av allt förnuft!

Sjölander menar alltså att lagstiftningen ska ge stöd åt en biblisk föreställning. Men där har han missförstått lagstiftningens roll i en demokrati. Lagstiftningens uppgift är inte att spegla en ideal skapelse, utan att reglera människors faktiska förhållanden och villkor. Ett statsskick med lagstiftning som "ger stöd åt" föreställningar från heliga skrifter kallas teokrati, och är per definition odemokratiskt.

Homosexuella ska offras för den ekumeniska husfridens skull

Tidningen Dagens tf chefredaktör Elisabeth Sandlund pläderar idag för att Svenska Kyrkan ska gå den fega medelvägen. I stället för att stå upp för en modern och mänsklig syn på homosexualitet och erkänna de homosexuellas behov och kärlek, anser hon att Svenska Kyrkan bör se sig över axeln och ängsligt göra på samma sätt som man gör i resten av världen. Hon hänvisar bland annat till den Etiopiska Mekane Yesus-kyrkan som nyligen förklarat att ärkebiskop Anders Wejdryd inte är välkommen till deras kyrkomöte i sommar, just "på grund av Svenska kyrkans välvilja till välsignelse av homosexuella par" (SvD).

I Etiopien är homosexualitet mellan män ett brott. Varför, menar Sandlund, att Svenska Kyrkan ska lägga sig platt och anpassa sig efter kyrkor som underblåser ett kriminaliserande av homosexualitet? Borde inte Svenska Kyrkan stå upp för sin hållning istället? Borde inte Svenska Kyrkans medlemmar vara stolta över att dess ledning tar strid mot en förlegad, ohuman och människorättsvidrig syn på homosexualitet?

Istället frågar sig Sandlund ängsligt i sin ledare: Tänk om de andra har rätt? Patetisk ynkedom! Hur mycket är Sandlund beredd att offra för den ekumeniska husfriden? ´

(Elisabeth Sandlund är annars en av mina favoritskribenter på Dagen. Hon brukar vara balanserad och mycket vidsynt i sina texter.)

Vem är det egentligen som bryter mot "Guds plan"?

Senaste numret av Maranatafolkets tidning Midnattsropet (2007:2) innehåller en märklig ledare av chefredaktören Stina Fridofsson. Först klargör hon Guds plan med människan: att föröka sig och uppfylla jorden. Sedan ondgör hon sig över lesbiska som skaffar barn genom assisterad befruktning.

Men vem är det egentligen som bryter mot Guds plan? Ett lesbiskt par som sätter barn till världen? – – – Eller Stina Fridolfsson som är ogift och barnlös?

Vidare beklagar hon med klassisk maranataretorik lagen om förbud mot aga från 1979:

Faktum är att agalagen tvingades fram på grund av att kärnfamiljen redan var söndervittrad och förstörd. En förtrolig gemenskap mellan föräldrar och barn är förutsättningen för att fostran och tuktan som är anbefalld i Guds eget ord ska kunna tillämpas.

[...]

Inte ens bland kristna, kan man längre tala om nödvändigheten av aga, nödvändigheten av den fostran som ska medföra en fridsfrukt som är rättfärdighet.

Appropå Maranata var det de som var först med att kritisera Ulf Ekmans numera försonliga hållning till Katolska kyrkan. På sistone har även RKTL-mannen Stefan Grevle kritiserat denna hållning i skarpa ordalag, och på sin sajt Sverigepredikan länkar han till en artikel Ekman skrev 1989 i samband med påve Johannes Paulus II besök i Uppsala. Ekman kallar där katolicismen bland annat för "ett religiöst system som är antikristligt" och att samarbetet med katolska kyrkan är "falsk ekumenik". (Här ligger Ekmans svar på Grevles kritik.)

Jag har inget emot att man gör hundraåttiograderssvängar i sina uppfattningar och omvärderar sin tro – jag gör det ofta själv. Men skillnaden mellan mig och religiösa ledare är att jag inte gör anspråk på att stå för den absoluta och odisputabla sanningen...

Kanadensare ber om ursäkt för homoäktenskap

En lång rad kanadensiska så kallade pro-family-organisationer och kristna sammanslutningar ber världens folk om ursäkt för det onda som Kanadas legalisering av homoäktenskap har åstadkommit. De känner stor sorg över att homosexuella par kommer till Kanada för att "söka legalt godkännande av deras homosexuella förhållande, med avsikten att återvända till sina hemländer och där utmana dessa länders definition av äktenskapet."

Brevet ligger här, och avslutas med en varning:

Our warning to you, the people of the world, is to learn from our mistakes and avoid repeating them in your own countries.

Forewarned should be forearmed.

Kära vänner, ni har förvisso åtskilligt att be om ursäkt för. Men inte det här. Knyckla ihop det här patetiska brevet och knåpa ihop en mer relevant ursäkt, så kan vi kanske överväga att förlåta er.

Agnarssonsk smörja om äktenskapet och homosexuella

Kommentarer på Ruben Agnarssons ledare Skenäktenskap som samlevnadsform. (Världen Idag den 30 mars 2007.)

I

Det drivande motivet för de radikala förändringar som skett inom familjepolitiken är oftast inte hur Sverige kan bygga ett stabilt och välfungerande samhälle, där enskilda individer - inte minst barnen - kan växa upp och leva under trygga familjeförhållanden.

Det viktigaste har istället blivit att försäkra sig om att olika livsstilar och samlevnadsformer får legitimitet och omgivningens bekräftelse.

Nonsens. Det handlar visst om individernas (och barnens) trygghet i ett stabilt och välfungerande samhälle! Sjävlklart gagnar det samhället att alla lyfts upp till likvärdiga medborgare. Vem missgynnas av partnerskapet/homoäktenskapet, menar Agnarsson? Vem missgynnas av att homosexuella har möjlighet att reglera sin samlevnad? Vem missgynnas av att barn i homosexeulla familjer kan adopteras och följdaktligen få två målsmän, som de flesta andra barn? Varför vill Agnarsson låtsas som att dessa barn inte finns?

II.

Äktenskap, trohet och livslånga relationer är knappast något som pådrivarna - RFSL - efterfrågar eller propagerar för. Organisationen är snarare känd för att öppet förespråka bastuklubbar och allmän promiskuitet.

Till skillnad från Livets Ord och Världen Idag är RFSL inte en organisation med EN enda tillåten sanning. RFSL är en organisation som representerar människor med många olika preferenser, bakgrunder och mål i livet. RFSL har inte EN agenda, utan verkar för att förbättra villkoren för ALLA de representerar. Såväl de vill leva singelliv, som de som vill ingå äktenskap.

Det är inte märkligt att RFSL har argumenterat för bastuklubbar. Anonymt sex på bastuklubbar, parker och badhus är resultatet av den ständiga exkulderingen av homosexuella. Det är det utrymme homosexuella har haft möjlighet att skapa ett kärleks- och sexualliv inom. Det är exakt samma sak som att de första kristna församlingarna i Rom tvingades samlas i katakomber för att hålla gudstjänster under förföljelsens dagar. De använde sig av det utrymmet som fanns tillgängligt.

III.

Under 2006 rapporterade dessutom SCB att endast en bråkdel av Sveriges befolkning, drygt 3 300 män och kvinnor, levde i registrerade partnerskap.

Och??? Än sen??? Räcker det inte med att EN man i Kabul vill konvertera till kristendomen för att det skall vara rimligt att lagarna tillåter honom det?

IV.

Samlevnadsformen var heller inte särskilt populär bland dem som valde den. Skilsmässorisken var nämligen betydligt högre i partnerskapen än i de traditionella äktenskapen. Inom fem år efter det att partnerskap ingåtts hade exempelvis hela 30 procent av kvinnorna skilt sig. Motsvarande andel bland de heterosexuella paren var ungefär 13 procent, enligt SCB.

Nu har jag inte tid att kolla upp siffrorna, vilket jag i och för sig verkligen borde. Världen Idag är frekventa och ökända statistikbedragare. Men om sifforrna stämmer kommer här några mycket viktiga och relevanta faktorer som måste tas i beaktande i sammanhanget:

1. Homosexuella har hållits utanför den reglerade samlevnaden i alla tider. Därför har homosexuella i alla tider hittat andra vägar att leva sina liv. Dessa alternativa sätt självfallet rotats in i den homosexuella subkulturen.

2. Homosexuella har ofta ett efterblivet känsloliv. Ungdomens passionerade förälskelser har alltid fått tryckas tillbaka och förnekas. Därför är det inte konstigt att om man träffar någon som man blir kär i, drar igång alla tänkbara romantiska växlar och ingår partnerskap och allt vad det innebär. Det är inte konstigt att det då och då blir förhastade beslut.

3. På många håll är det fortfarande synnerligen tabu med homosexualitet. En relation behöver familjens, samhällets och vänskapskretsens bekräftelse för att fungera. Om en relation till exempel fördöms av den ena partens familj, kan påfrestningarna bli för stora och relationen spricka. Samma sak om den fördöms av samhället eller vänkretsen. Tidningen Världen Idag är härigenom en självklar faktor till att förhållanden mellan homosexuella spricker.

4. Partnerskapet ÄR inte samma sak som äktenskapet. Partnerskapet är en splitterny konstruktion helt utan historia. Spelreglerna och förutsättningarna för partnerskapet är inte fastställda i kulturen.

5. Partnerskapet används (proportionerligt) oftare än äktenskapet i invandringssyfte. Det vill säga homosexuella hjälper människor från utlandet att invandra genom att ingå partnerskap. När andra parten väl har etablerats i Sverige, upplöses partnerskapet. Detta bidrar självfallet till statistiken.

6. Och återigen: Vad spelar det för roll att att en viss procent skiljer sig, när ändå en så stor del väljer att fortsätta leva tillsammans? 2004 ingicks 430088 äktenskap i Sverige. Samtidigt uppöstes 20106 (källa: SCB). Menar Ruben Agnarsson att äktenskapet för heterosexuella skall avskaffas för att så oerhört många heterosexuella skiljer sig? Eller vad är poängen med att redovisa siffrorna på det sättet han gör?

V.

Både barnen och äktenskapet som institution skall nu få som funktion att ge bekräftelse och legitimitet till olika gruppers livsstilar. Vi står vi nu inför ett faktum där de grupper som i alla tider har hånat och häcklat allt det som äktenskapet förknippas med, nu själva vill ta över och helt rasera innebörden i samma begrepp.Detta är en stor katastrof som kommer att få oanade konsekvenser för Sverige.

Agnarsson kollektiviserar något oerhört. Alla homosexeulla dras över en kam. Självklart finns det homosexuella som har hånat och häcklat äktenskapet (delvis av självbevarelsedrift). Men självklart finns det också homosexeulla som inget hellre vill än att ingå förbund med sin partner. Varför bedömer Agnarssons "de homosexuellas" inställning till äktenskapet utifrån de som INTE är intresserade av äktenskapet? Och vad är det som raseras om homosexuella får gifta sig? Och vad är det för katastrof han skräms med?

Återigen en fullständigt tom text från Ruben Agnarssons penna. Fullständigt tom.

"Hån mot äktenskapet":..

"Homosexuella par får leva hur de vill", skriver Bo Östman i en ledare i Norrbottenskuriren och fortsätter:

men utredaren Hans Regners förslag att de ska kunna gifta sig i kyrkor och kalla sig äkta makar är ett hån mot äktenskapet.

Ett hån mot äktenskapet alltså. Läs gärna texten Vikten av att känna sig förmer, som jag skrev för några dagar sedan. Den handlar just om detta märkliga behov hos människor som Östman att få känna sig överlägsen. Behovet att göra åtskillnad. Behovet att stå på en piedestal.

Magnus Westerstrand har tagit sig tid att kommentera ledaren i sin helhet.

Vikten av att få känna sig förmer

När vi hör "barnens bästa" äktenskapsdebatten vet vi att det är ett skenargument. Äktenskapet är ingen förutsättning för barn. Barn är ingen förutsättning för äktenskapet. Dessutom finns det en mängd barn i homosexuella familjer. Hur kan man argumentera mot homoäktenskap utifrån barnargumentet, och samtidigt offra och förbise vissa barn?

En annan aspekt som utkristalliseras i debatten mot homoäktenskap är hierarkin. Motståndarna till homoäktenskap är mycket måna om sin överlägsna ställning. Relationen mellan man och kvinna måste till varje pris ha högre status, den måste räknas mer, måste vara lite finare. Att göra åtskillnad är centralt. Motståndarna beter sig som om de håller på att förlora en förmån, en adelstitel. De vill på intet sätt sammanblandas med homosexuella. Här kommer de homosexuella och skitar ner och drar skam och vanära över äktenskapet..

Men den som upplever att äktenskapet devalveras om det öppnas upp för homosexuella, blir ett offer för sina egna fördomar. Det som bidrar till devalveringen är ju just de egna vanföreställningarna och demoniserande bilderna om homosexualitet.

Argument i äktenskapsfrågan

Efter misslyckandet att nå upp till de uppställda målen i Bevara Äktenskapet-kampanjen, och den osmakliga dödsstraffdebatten i vintras där han förklarade att han inte såg några "teologiska eller moraliska hinder för dödsstraff", har det varit tyst kring Stefan Gustavsson, generalsekreterare i Evangeliska Alliansen.

När han i dagens Dagen åter ger sig in i äktenskapsdebatten hade man förväntat sig och hoppats att det skulle vara med laddade batterier och fräscha, fungerande argument. Men knappast. Först gör han som så många försökt före honom – jämför tankarna om könsneutralt äktenskap med det totalitära och drar in Orwells tankar om nyspråk.

Nyspråket hos Orwell syftar till att minska förmågan till självständigt och kritisk tänkande och det kännetecknas av att mängden ord hela tiden minskas. Det ska inte längre vara möjligt att tänka tankar som går makten och den rådande ideologin emot. På det sättet blir det möjligt att, som Orwell säger, lära människor att ”krig är fred, frihet är slaveri och okunnighet är styrka”.

Märk den konspiratoriska bakgrunden. För Gustavsson handlar frågan om homoäktenskap om att hjärntvätta och styra befolkningen. INTE om att korrigera en mångtusenårig oförrätt, och inkludera de som har varit exkluderade och förföljda. Anser Gustavsson att den begreppsförskjutning som till exempel rör förståndshandikappade också är exempel på nyspåk? Är det livsfarlig hjärntvätt att påbjuda bruket av ordet färgad istället för nigger? Eller rom istället för tattare?

Huvudskälet till att partnerskap och äktenskap inte kan sammanfalla är att de skiljer sig åt på väsentliga områden, enligt Gustavsson:

Partnerskap och äktenskap har bland annat det gemensamt att man delar både boende och den sexuella gemenskapen, men skiljer sig åt ifråga om vad för slags sexuell gemenskap det är: samkönad eller tvåkönad, biologiskt sett ofruktsam eller fruktsam, vid sidan om eller i samklang med kropparnas och könsorganens naturliga funktion.

Att kalla alla relationer som innebär delat boende och sexuell gemenskap för äktenskap är inget framsteg – det är ett exempel på nyspråk i Orwells anda.

Vi mörkar delar av verkligheten genom att använda ett gemensamt begrepp för relationer som faktiskt skiljer sig åt på så väsentliga områden att det är berättigat att beskriva dem med hjälp av olika begrepp.

Låt oss analysera dessa skillnader mellan homosexuella och heterosexuella relationer:

1. De är biologiskt sett ofruktsamma eller fruktsamma.
2. De ligger vid sidan om eller i samklang med kropparnas och könsorganens naturliga funktion.

Fruktbarhetskulten inom den kristna högern börjar närma sig hedniska dimensioner. Argumentet är dessutom stendött. För det första kan parter i en homosexuell relation utan vidare bli föräldrar. De kan adoptera, få assisterad befrkuktning eller bli med barn på annat sätt. Barn har kommit till på det sättet och hamnat i homosexuella familjer i alla tider. Man måste fråga sig varför Stefan Gustavsson inte vill att dessa barn ska leva i familjer som har äktenskapets status och trygghetssystem.

Det andra argumentet är oerhört naivt. Premissen är att könsorganen i en heterosexuell relation per definition används i samklang med sin "naturliga funktion", och vid sidan av i en homosexuell. Äkta heteromakar som ägnar sig åt analsex, sadomasoschism, koprofili och incestrollspel, använder enligt denna logik sin kropp på ett mer korrekt sätt än två homosexuella kvinnor som utövar ömsesidig onani.
Det är hög tid att den konservativa kristenheten släpper sitt kollektiva synsätt när det gäller sex och sexualitet. Det om något är totalitärt...

Därmed inte sagt att det inte skulle finnas relevanta argument mot homoäktenskap. Det finns det, och det är häpnadsväckande att de som är avlönade inte har förmåga att formulera dem. Tiden är till exempel ett bra argument. Det är förmodligen klokt att låta frågan bli ordentligt förankrad innan man fattar beslut. Omvärlden är ett annat argument. Hur kommer äktenskap mellan personer av samma kön att betraktas utomlands? Finns det risk att makarna utsätts för fara, till exempel om de reser i länder där homosexualitet bestraffas?

Och det viktigaste argumentet i nuläget är den politiska enigheten. Kristdemokraterna står under extremt hårt tryck från högerkristenheten, både när det gäller homosexualitet och abort. Att en kristdemokratisk socialminister skulle acceptera att äktenskapet blir könsneutralt under hans regering är förmodligen otänkbart. Jag tror det finns stora risker att KD lämnar regeringen om en sådan lag stiftas. Och för närvarande anser jag att det är viktigare med en stabil borgerlig regering, än en könsneutral äktenskapsbalk. Tanken är god och nödvändig – men det gör ingenting om den får vila några år.

Jag vet att dessa argument inte är rättfärdiga ur ett moraliskt perspektiv, och att de grundar sig i att man accepterar den gisslansituation högerkristenheten har försatt regeringen i. Men ibland kan oförrätter accepteras – bara ingen kommer till skada.

KD och partnerskapet

Från att ha varit helt och hållet emot partnerskapet vid omröstningen 1994, är Kristdemokraterna nu det parti som är dess ivrigaste förespråkare. Hänger partiets väljare med på denna vindflöjelsmekanism?