Äktenskapet del 93872

Några av undertecknarna av uppropet för det traditionella äktenskapet i DN härförleden gråter idag ut i Världen Idag. Berättigad kritik riktas mot Mona Sahlins rasismretorik, men annars är det mest luft. Riksdagsmannen Staffan Danielsson (c) påstår sig vara "förskräckt" av reaktionerna på artikeln. Skitsnack. Hur skulle han ha kunnat undgå att frågan engagerar många mycket djupt? Han viftar stolt med partnerskapslagen och tycker att den räcker länge och väl. Magstarkt, med tanke på att centerpartiet var emot partnerskapslagen när frågan var aktuell 1994. Sedan när är Danielsson FÖR partnerskapet? Vidare begär han en "sansad debatt samt ömsesidig respekt och förståelse". Jag håller verkligen med honom. Och det första steget är att argumentera med giltiga och relevanta argument, något förespråkarna av det traditionella äktenskapet hittills inte lyckats göra.

Återigen: Har ni inga bättre argument än religiösa eller känslomässiga så lägg fram dem för allt i världen. Tycker ni att homosexuellas anspråk på att bli en del av äktenskapsgemenskapen skulle skita ner institutionen så SÄG det för Guds skull. Tycker ni att historien ska diktera villkoren för framtiden – FRAM med det då. Anser ni att äktenskapet är en religiös institution som skall definieras av kyrkan – SÄG det. Skär det av ångest i kropp av hjärta när ni tänker tanken på homosexuella som gifter sig – låt oss för allt i världen få veta. MEN dölj inte de verkliga argumenten bakom kvasivetenskapligt nonsens och pseudosociologiskt bullshit. Det är allt för lätt att genomskåda, och det kan aldrig tas på allvar!

Äktenskapsargumentation med otroliga luckor

"På öknen seglar fartyg av alla slag, och ute på haven går kamelerna i långa karavaner." Det är känslan man ofta får när man tar del av den högerkristna äktenskapsretoriken. De skriver helt halsbrytande saker som saknar all logik – och tror av någon anledning att de ska komma undan med det.

Idag intervjuas Paolo Roberto i Världen Idag, bland annat om att han var bland de första som undertecknade uppropet Bevara Äktenskapet. Han berättar om hatbrev och ogina påhopp som riktades mot hans tro, och det är självfallet tråkigt.

Fast hans uttalanden i samband med uppropet var också ytterst märkliga. Jag citerar ur Dagen den 23 fabruari förra året:

– Jag ser äktenskapet som ett juridiskt skydd för barn. Homosexuella par kan inte skaffa barn. Det är fakta. Då måste en tredje part vara inblandad.

Det vanliga kvasiargumentet om barnens bästa, där man helt negligerar det faktum att det finns homosexuella som har biologiska, adopterade och inseminerade barn. Den som på allvar ser äktenskapet som ett "juridiskt skydd för barn" måste på ett trovärdigt sätt förklara varför barn i homosexuella familjer skall förnekas detta skydd. (Den som verkligen vill skydda barn från homosexuella föräldrar måste välja helt andra strategier, läs mer om dem här. Att förbjuda homoäktenskap är totalt verkningslöst, eftersom barn även kommer till utanför äktenskapet.)

Som en fantatisk punchline i diskussionen om homoäktenskap i dagens Världen Idag slår Roberto till med:

– Det finns en väldigt stark politisk och framförallt medial kraft som arbetar mot tvåsamhet och äktenskap.

Hur kan kampen för homoäktenskap vara en kraft MOT tvåsamhet? Hur kan en kamp för att få ingå äktenskap vara en kamp MOT äktenskapet? Det är ju tvärtom: Ju fler som gifter sig, desto starkare befästs äktenskapet som samlevnadsform.

Om företrädarna för det traditionella äktenskapet oroar sig borde de lägga sitt krut på de som vill avskaffa äktenskapet, istället för på de som de facto vill upprätthålla det.

Äktenskapsartikel i DN

Så kom det till slut, det på förhand beryktade DN-debattinlägget "Ett biologisk faktum att homoäktenskap är fel". Åtta borgerliga politiker talar ut om äktenskapsfrågan. Vad kommer de då fram till? Får vi oss några giltiga argument till livs? Eller är det de vanliga irrblossen om barnens bästa som rabblas igen?

Både och. Artikelförfattarna tar faktiskt upp några relevanta argument, men lyckas inte avfärda dem på ett övertygande sätt. Man hänvisar ofta till en fransk utredning från 2006.

I den franska utredningen slås fast att äktenskapet ska förbli den institution som ligger till grund för familjebildning.

Utmärkt. Även homosexuella bildar familjer...

Äktenskapet som institution anses ha egenskaper som, med hänsyn till barnets bästa, legitimerar att det bevaras intakt i rättsligt avseende. Man framhåller exempelvis att äktenskapet "inte bara är ett kontraktsmässigt erkännande av kärleken mellan två personer. Det är ett förpliktigande ramverk av rättigheter och skyldigheter som är utformat för att kunna ta emot ett barn och ge det en harmonisk uppväxt".

Javisst. Men barnen som de facto lever i familjer med homosexuella föräldrar då? Så här svarar artikelförfattarna:

Argumentet att enkönade par bör kunna ingå äktenskap, eftersom det finns de som genom adoption eller ett tidigare förhållande har barn, avvisas av den franska utredningen. Den slår istället fast att äktenskapet i grunden är en institution som syftar till reproduktion. Därmed måste följaktligen äktenskapet avse en relation mellan två personer av olika kön - detta som ett biologiskt faktum samt som en förpliktelse för både mamman och pappan.

Vad? Är äktenskapet en metafysisk symbol eller en juridisk samlevnadsform? Varför skall inte barn som lever med homosexuella föräldrar leva under andra villkor än andra barn? Författarna går vidare med detta fantastiska stycke:

Även om inte alla äktenskap leder till att barn föds, avvisar den franska utredningen argumentet att homosexuella par, genom till exempel assisterad befruktning, kan bidra till reproduktionen. Man konstaterar det uppenbara faktum att i en samkönad relation måste ytterligare en person, en tredje part, en person av annat kön, alltid vara inblandad. I den meningen skulle ett sådant äktenskap inte längre baseras på att handla om två personer - det blir inte längre monogamt. Varken den samkönade parrelationen eller trepartsrelationen avspeglar ju barnets, människans, biologiska ursprung.

VAD??? Blir ett förhållande en trepartsrelation vid assisterad befruktning? Är familjer som tar emot sperma-/äggdonationer bigamister? I så fall skall de ju gripas av polis! Det är olagligt!

Och menar de verkligen att en relation ska avspegla barnets biologiska ursprung? Hur ska man då betrakta adoptioner?

Artikelförfattarna fortsätter med en vändning som innebär att även infertila och äldre bör utstängas från äktenskapet:

Det faktum att äktenskapet syftar till att säkerställa att livet förs vidare till nya generationer rättfärdigar också att det är förbehållet par som kan bidra till denna reproduktion.

Slutligen argumenterar de för att en "könsneutral äktenskapslag i Sverige skulle också kunna öka främlingskapet inför vårt samhälle bland många nyanlända medborgare."

Kulturella och religiösa motsättningar av långvarig art kan komma att polariseras i vårt land om inte äktenskapsfrågan hanteras med varsamhet och försiktighet. Aspekten att integrationen skulle försvåras måste tas på fullaste allvar.

Det är ett under omständigheterna delvis relevant argument. Men det är inte rätt att anpassa lagstiftning och normer efter andras förväntningar och kulturer.

Uppdatering: För övrigt är utgångspunkten att "de andra" per automatik skulle vara mindre toleranta än "oss" ytterst tvivelaktig. Jämför med Spanien, som är Europas största invandrarland. Där har man haft samkönade äktenskap i flera år utan att det har blivit några sammanstötningar med "de andra". Hottentotterna, muselmanerna, eller vad det nu är artikelförfattarna menar. (Tack till L. Jonsson för tips.)

Jag argumenterar varken för eller emot könsnetralt äktenskap. Det jag efterlyser är en adekvat debatt i frågan. Och hittills är det bara förespråkarsidan som har lyckats producera riktiga argument. Motståndarsidans argument ekar av tomhet.

Jag kommer aldrig att förstå hur kan man argumentera för något man kallar "barnens bästa" när man samtidigt väljer att bortse från tusentals barn som redan lever i familjer med homosexuella föräldrar? Det är cyniskt, själviskt och oansvarigt.

Adoptionsföljetongen i Umeå går mot sin upplösning

Förra måndagen ägde rättegången i det uppmärksammade fallet kring kd-politikern Helén Edholm rum i Umeå. Det gäller två fall av adoptionsansökningar som Edholm röstade emot i socialnämnden med hänvisning att det handlade om ansökningar från lesbiska par. Adoptionerna gick båda igenom trots Edholms motstånd, men HomO bestämde sig likväl för att processa mot kommunen av principiella skäl. (Det är alltså Umeå Kommun som åtalas, inte Edholm.) I somras kommenterade jag fallet i inlägget kd-skygglappar offrar barn.

Saken har varit en följetong i den konfessionella pressen, och förra veckan skrev Världen Idag en artikel om tingsrättsförhandlingarna där bilden av HomO:s häxjakt och Edholms martyrium förstärktes ytterligare.

Vad Världen Idag dock inte nämner, och vad kristdemokraterna oftast brukar vilja bortse från, är att det här handlar om närståendeadoptioner – att adoptera sin partners biologiska barn. Ingenstans i artikeln förklarar Helén Edholm varför hon vill förvägra dessa barn den självklara rätten till två vårdnadshavare.

– Samkönade par kan inte erbjuda barnet en manlig och en kvinnlig förebild, säger hon. På vilket sätt är det ett argument i det är sammanhanget? Och förresten: Vad vet hon om det i de enskilda fallen?

Det är uppenbart att Helén Edholm har röstat nej av principiella och religiöst motiverade skäl – utan att ta hänsyn till vad som borde vara bäst för barnen i de aktuella sammanhangen, det vill säga att ha två vårdnadshavare. Helén Edholm och kristdemokraterna måste inse att det finns barn vars tillkomstsätt inte harmonierar med deras partiprogram.

Dom faller den 7 maj. Jag hoppas att kommunen frias. Trots att Edholms nejröster tycks bottna i en vilja att skapa en ovärdig kampanj kring frågan, samt en ansvarslös ovilja att inse vad som är bäst för vissa barn under vissa omständigheter, måste hon i egenskap av politiker rösta enligt det mandat hon upplever sig ha av sina väljare. Jag kan inte se hur något annat skulle kunna vara möjligt i en demokrati.

Vikten av att få känna sig förmer

När vi hör "barnens bästa" äktenskapsdebatten vet vi att det är ett skenargument. Äktenskapet är ingen förutsättning för barn. Barn är ingen förutsättning för äktenskapet. Dessutom finns det en mängd barn i homosexuella familjer. Hur kan man argumentera mot homoäktenskap utifrån barnargumentet, och samtidigt offra och förbise vissa barn?

En annan aspekt som utkristalliseras i debatten mot homoäktenskap är hierarkin. Motståndarna till homoäktenskap är mycket måna om sin överlägsna ställning. Relationen mellan man och kvinna måste till varje pris ha högre status, den måste räknas mer, måste vara lite finare. Att göra åtskillnad är centralt. Motståndarna beter sig som om de håller på att förlora en förmån, en adelstitel. De vill på intet sätt sammanblandas med homosexuella. Här kommer de homosexuella och skitar ner och drar skam och vanära över äktenskapet..

Men den som upplever att äktenskapet devalveras om det öppnas upp för homosexuella, blir ett offer för sina egna fördomar. Det som bidrar till devalveringen är ju just de egna vanföreställningarna och demoniserande bilderna om homosexualitet.

Det falska argumentet om mänsklighetens överlevnad

Ett argument som förekommer då och då i antigaydebatten är att homosexualiteten hotar mänsklighetens överlevnad. Vi har hört högt uppsatta politiker i bland annat Polen och Frankrike uttala denna övertygelse gång på gång. Därtill en mängd opinionsbildare – till och med i Sverige.

Logiken bakom argumentet är att om alla hade varit homosexuella, hade mänskligheten dött ut. Därför måste homosexualitet vara fel.

På samma sätt skulle man kunna argumentera mot till exempel katolicismen. För hur hade det sett ut om alla män hade velat vara katolska präster? Då hade verkligen mänsklighetens dagar vara räknade. Är slutsatsen av detta att det alltid är fel att vara katolsk präst? Och i förlängningen: att katolicismen är fel? Jag kan inte se annat än att de som använder sig av mänsklighetens-överlevnad-argumentet i homofrågor måste dra just den slutsatsen.

Argument i äktenskapsfrågan

Efter misslyckandet att nå upp till de uppställda målen i Bevara Äktenskapet-kampanjen, och den osmakliga dödsstraffdebatten i vintras där han förklarade att han inte såg några "teologiska eller moraliska hinder för dödsstraff", har det varit tyst kring Stefan Gustavsson, generalsekreterare i Evangeliska Alliansen.

När han i dagens Dagen åter ger sig in i äktenskapsdebatten hade man förväntat sig och hoppats att det skulle vara med laddade batterier och fräscha, fungerande argument. Men knappast. Först gör han som så många försökt före honom – jämför tankarna om könsneutralt äktenskap med det totalitära och drar in Orwells tankar om nyspråk.

Nyspråket hos Orwell syftar till att minska förmågan till självständigt och kritisk tänkande och det kännetecknas av att mängden ord hela tiden minskas. Det ska inte längre vara möjligt att tänka tankar som går makten och den rådande ideologin emot. På det sättet blir det möjligt att, som Orwell säger, lära människor att ”krig är fred, frihet är slaveri och okunnighet är styrka”.

Märk den konspiratoriska bakgrunden. För Gustavsson handlar frågan om homoäktenskap om att hjärntvätta och styra befolkningen. INTE om att korrigera en mångtusenårig oförrätt, och inkludera de som har varit exkluderade och förföljda. Anser Gustavsson att den begreppsförskjutning som till exempel rör förståndshandikappade också är exempel på nyspåk? Är det livsfarlig hjärntvätt att påbjuda bruket av ordet färgad istället för nigger? Eller rom istället för tattare?

Huvudskälet till att partnerskap och äktenskap inte kan sammanfalla är att de skiljer sig åt på väsentliga områden, enligt Gustavsson:

Partnerskap och äktenskap har bland annat det gemensamt att man delar både boende och den sexuella gemenskapen, men skiljer sig åt ifråga om vad för slags sexuell gemenskap det är: samkönad eller tvåkönad, biologiskt sett ofruktsam eller fruktsam, vid sidan om eller i samklang med kropparnas och könsorganens naturliga funktion.

Att kalla alla relationer som innebär delat boende och sexuell gemenskap för äktenskap är inget framsteg – det är ett exempel på nyspråk i Orwells anda.

Vi mörkar delar av verkligheten genom att använda ett gemensamt begrepp för relationer som faktiskt skiljer sig åt på så väsentliga områden att det är berättigat att beskriva dem med hjälp av olika begrepp.

Låt oss analysera dessa skillnader mellan homosexuella och heterosexuella relationer:

1. De är biologiskt sett ofruktsamma eller fruktsamma.
2. De ligger vid sidan om eller i samklang med kropparnas och könsorganens naturliga funktion.

Fruktbarhetskulten inom den kristna högern börjar närma sig hedniska dimensioner. Argumentet är dessutom stendött. För det första kan parter i en homosexuell relation utan vidare bli föräldrar. De kan adoptera, få assisterad befrkuktning eller bli med barn på annat sätt. Barn har kommit till på det sättet och hamnat i homosexuella familjer i alla tider. Man måste fråga sig varför Stefan Gustavsson inte vill att dessa barn ska leva i familjer som har äktenskapets status och trygghetssystem.

Det andra argumentet är oerhört naivt. Premissen är att könsorganen i en heterosexuell relation per definition används i samklang med sin "naturliga funktion", och vid sidan av i en homosexuell. Äkta heteromakar som ägnar sig åt analsex, sadomasoschism, koprofili och incestrollspel, använder enligt denna logik sin kropp på ett mer korrekt sätt än två homosexuella kvinnor som utövar ömsesidig onani.
Det är hög tid att den konservativa kristenheten släpper sitt kollektiva synsätt när det gäller sex och sexualitet. Det om något är totalitärt...

Därmed inte sagt att det inte skulle finnas relevanta argument mot homoäktenskap. Det finns det, och det är häpnadsväckande att de som är avlönade inte har förmåga att formulera dem. Tiden är till exempel ett bra argument. Det är förmodligen klokt att låta frågan bli ordentligt förankrad innan man fattar beslut. Omvärlden är ett annat argument. Hur kommer äktenskap mellan personer av samma kön att betraktas utomlands? Finns det risk att makarna utsätts för fara, till exempel om de reser i länder där homosexualitet bestraffas?

Och det viktigaste argumentet i nuläget är den politiska enigheten. Kristdemokraterna står under extremt hårt tryck från högerkristenheten, både när det gäller homosexualitet och abort. Att en kristdemokratisk socialminister skulle acceptera att äktenskapet blir könsneutralt under hans regering är förmodligen otänkbart. Jag tror det finns stora risker att KD lämnar regeringen om en sådan lag stiftas. Och för närvarande anser jag att det är viktigare med en stabil borgerlig regering, än en könsneutral äktenskapsbalk. Tanken är god och nödvändig – men det gör ingenting om den får vila några år.

Jag vet att dessa argument inte är rättfärdiga ur ett moraliskt perspektiv, och att de grundar sig i att man accepterar den gisslansituation högerkristenheten har försatt regeringen i. Men ibland kan oförrätter accepteras – bara ingen kommer till skada.

KD argumenterar i fel debatt

Förra veckan debatterades familjelagstifningen i riksdagen och frågan om könsneutralt äktenskap togs upp. KD:s Yvonne Andersson argumenterade på följande vis enligt Världen Idags referat:

Hon menade att det finns starka skäl för att reservera äktenskapet för man och kvinna.

- Äktenskapet är en bas för framtida generationers trygga uppväxt och identitet. Det borgar för stabilitet i samhället, sade Yvonne Andersson.

Hon tog också upp den utredning som gjorts i Frankrike och som lett till att parlamentet där sagt nej till en liknande lagändring som diskuteras i Sverige.

- Det riktigt intressanta med den utredning som Frankrike har lagt fram är att man där utifrån ett annat perspektiv, nämligen barnets bästa, har kommit till en annan slutsats än vad man har gjort här i Sverige.

Första argumentet förstår jag inte. Jag förstår inte hur framtida generationers uppväxt blir mindre trygg om homosexuella får gifta sig. Jag förstår inte hur deras identitet skulle påverkas, på annat sätt än i positiv riktning för de ungdomar som upptäcker att de är homosexuella och genom lagstiftning och exempel i samhället inser att de inte behöver uppleva sin läggning som problematisk.

Det andra argumentet – barnens bästa – får mig att misstänka att Yvonne Andersson av misstag gått till fel debatt. Vad har barnens bästa med det här att göra? Vill man skydda barn från homosexuella föräldrar är det totalt verkningslöst att hindra homosexuella från att gifta sig. Barn kan nämligen komma till även utan ett äktenskapet.

Den som på allvar tror att barn far illa av att växa upp med homosexuella föräldrar bör istället argumentera för följande:

- beslagta befintliga barn i som lever med homosexuella föräldrar
- riv upp lagen om homosexuellas rätt att prövas som adoptivföräldrar, även i närståendefall.
- hindra homosexuella från att skaffa biologiska barn, till exempel genom sterilisering

Antigayretoriken och vetenskap

Som vi vet älskar antigaydebattörerna vetenskap. Eller rättare sagt: De älskar att använda vetenskap, och utmålar sig inte sällan som seriösa vetenskapsmän och forskare. Var och varannan antigaydebattör har titeln doktor, vilket självklart ger tyngd åt deras argumentation, som om de vore läkare. När en doktor uttalar sig om homosexualitet vet han förstås vad han talar om... Fast oftast handlar det förstås om akademiska doktorsgrader i teologi. Det är som att en doktor i väg- och vattenteknik skulle flasha med sin doktorstitel för att få tyngd i en diskussion om dopets betydelse.

Antigaydebattörerna använder vetenskapen på framförallt två sätt:

1. Fabricerad vetenskap
Studier och rapporter framtagna för ett speciellt syfte, det vill säga att påvisa homosexualitetens (eller rättare sagt "den homosexuella livsstilens") fördärv. De som ägnar sig åt det här har redan bestämt sig för vilka resultaten och slutsatserna ska bli, och designar sedan metoder och urval för att dessa slutsatserna skall uppfyllas. En annan vanlig teknik är att hantera statistik på ett oärligt och vetenskapligt skrattretande sätt. Paul Cameron och hans Familiy Research Institute är ett bra exempel på denna typ av vetenskap.

2. Vinklad vetenskap
Här används etablerade och respekterade forskares studier och artiklar - men fakta, citat och statistik lyfts ur sitt sammanhang. Antigaydebattörerna drar sig inte för att lyfta fram saker som sedan visar sig gå stick i stäv med forskarnas slutsatser. Här ligger till exempel en text jag skrivit om hur dr Kurt Freunds forskning om pedofili brukar feltolkas. I texten finns en länk till exempel på hur forskning av Gene G. Abel, W. L. Marshall och Nicholas Groth systematiskt förvrängs på samma sätt.

De senaste månaderna har flera forskare gått ut och kritiserat antigaydebattörer för hur de förvanskat studier och vetenskapliga artiklar. Bloggarna Box Turtle Bulletin och Ex Gay Watch är utmärkta på att lyfta fram sådana fall, och här nedan finns är några exempel på hur den okrönte mästaren i att missbruka vetenskap får på tafsen: James Dobson från Focus on the Family:

Dr. Robert Spitzer Speaks Out Against Abuses Of His Study

Video: Yale Professor Says ‘Focus On The Family’ Distorts Science

Dr. Dobson’s Abusive and Factually Untrue “Truth”

James Dobson Rebuked By Researcher On Video

Third Researcher Tells Dobson to Quit Misquoting Her

DOBSON SLAMMED FOR DISTORTING RESEARCH IN TIME MAGAZINE

Forskarna som missbrukas och vantolkas här ovan är
Dr. Robert Spitzer
Dr. Kyle Pruett
Carol Gilligan
Angela Phillips

Denna typ av ohederlig citering och förvrängning av resultat och statistik sipprar in även i svenska sammanhang, framför allt genom tidningen Världen Idag. Håll alltid ögonen öppna!

Här ligger ett urval av andra texter jag skrivit om antigaydebattörernas missbruk av vetenskap och forskning:

Kristlig vetenskap som havererar igen

Cameron publicerad i riktig tidning

Hur vetenskapen används...

Hur vetenskapen används... 2

Ickeargumenten (Del 2)