Kommentarer på Ruben Agnarssons ledare
Skenäktenskap som samlevnadsform. (Världen Idag den 30 mars 2007.)
I
Det drivande motivet för de radikala förändringar som skett inom familjepolitiken är oftast inte hur Sverige kan bygga ett stabilt och välfungerande samhälle, där enskilda individer - inte minst barnen - kan växa upp och leva under trygga familjeförhållanden.
Det viktigaste har istället blivit att försäkra sig om att olika livsstilar och samlevnadsformer får legitimitet och omgivningens bekräftelse.
Nonsens. Det handlar visst om individernas (och barnens) trygghet i ett stabilt och välfungerande samhälle! Sjävlklart gagnar det samhället att alla lyfts upp till likvärdiga medborgare. Vem missgynnas av partnerskapet/homoäktenskapet, menar Agnarsson? Vem missgynnas av att homosexuella har möjlighet att reglera sin samlevnad? Vem missgynnas av att barn i homosexeulla familjer kan adopteras och följdaktligen få två målsmän, som de flesta andra barn?
Varför vill Agnarsson låtsas som att dessa barn inte finns?II.
Äktenskap, trohet och livslånga relationer är knappast något som pådrivarna - RFSL - efterfrågar eller propagerar för. Organisationen är snarare känd för att öppet förespråka bastuklubbar och allmän promiskuitet.
Till skillnad från Livets Ord och Världen Idag är RFSL inte en organisation med EN enda tillåten sanning. RFSL är en organisation som representerar människor med många olika preferenser, bakgrunder och mål i livet. RFSL har inte EN agenda, utan verkar för att förbättra villkoren för ALLA de representerar. Såväl de vill leva singelliv, som de som vill ingå äktenskap.
Det är inte märkligt att RFSL har argumenterat för bastuklubbar. Anonymt sex på bastuklubbar, parker och badhus är resultatet av den ständiga exkulderingen av homosexuella. Det är det utrymme homosexuella har haft möjlighet att skapa ett kärleks- och sexualliv inom.
Det är exakt samma sak som att de första kristna församlingarna i Rom tvingades samlas i katakomber för att hålla gudstjänster under förföljelsens dagar. De använde sig av det utrymmet som fanns tillgängligt.III.
Under 2006 rapporterade dessutom SCB att endast en bråkdel av Sveriges befolkning, drygt 3 300 män och kvinnor, levde i registrerade partnerskap.
Och??? Än sen??? Räcker det inte med att EN man i Kabul vill konvertera till kristendomen för att det skall vara rimligt att lagarna tillåter honom det?
IV.
Samlevnadsformen var heller inte särskilt populär bland dem som valde den. Skilsmässorisken var nämligen betydligt högre i partnerskapen än i de traditionella äktenskapen. Inom fem år efter det att partnerskap ingåtts hade exempelvis hela 30 procent av kvinnorna skilt sig. Motsvarande andel bland de heterosexuella paren var ungefär 13 procent, enligt SCB.
Nu har jag inte tid att kolla upp siffrorna, vilket jag i och för sig verkligen borde. Världen Idag är frekventa och ökända statistikbedragare. Men om sifforrna stämmer kommer här några mycket viktiga och relevanta faktorer som måste tas i beaktande i sammanhanget:
1. Homosexuella har hållits utanför den reglerade samlevnaden i alla tider. Därför har homosexuella i alla tider hittat andra vägar att leva sina liv. Dessa alternativa sätt självfallet rotats in i den homosexuella subkulturen.
2. Homosexuella har ofta ett efterblivet känsloliv. Ungdomens passionerade förälskelser har alltid fått tryckas tillbaka och förnekas. Därför är det inte konstigt att om man träffar någon som man blir kär i, drar igång alla tänkbara romantiska växlar och ingår partnerskap och allt vad det innebär. Det är inte konstigt att det då och då blir förhastade beslut.
3. På många håll är det fortfarande synnerligen tabu med homosexualitet.
En relation behöver familjens, samhällets och vänskapskretsens bekräftelse för att fungera. Om en relation till exempel fördöms av den ena partens familj, kan påfrestningarna bli för stora och relationen spricka. Samma sak om den fördöms av samhället eller vänkretsen. Tidningen Världen Idag är härigenom en självklar faktor till att förhållanden mellan homosexuella spricker.
4. Partnerskapet ÄR inte samma sak som äktenskapet.
Partnerskapet är en splitterny konstruktion helt utan historia. Spelreglerna och förutsättningarna för partnerskapet är inte fastställda i kulturen.5. Partnerskapet används (proportionerligt) oftare än äktenskapet i invandringssyfte. Det vill säga homosexuella hjälper människor från utlandet att invandra genom att ingå partnerskap. När andra parten väl har etablerats i Sverige, upplöses partnerskapet. Detta bidrar självfallet till statistiken.
6. Och återigen: Vad spelar det för roll att att en viss procent skiljer sig, när ändå en så stor del väljer att fortsätta leva tillsammans? 2004 ingicks 430088 äktenskap i Sverige. Samtidigt uppöstes 20106 (källa:
SCB). Menar Ruben Agnarsson att äktenskapet för heterosexuella skall avskaffas för att så oerhört många heterosexuella skiljer sig? Eller vad är poängen med att redovisa siffrorna på det sättet han gör?
V.
Både barnen och äktenskapet som institution skall nu få som funktion att ge bekräftelse och legitimitet till olika gruppers livsstilar. Vi står vi nu inför ett faktum där de grupper som i alla tider har hånat och häcklat allt det som äktenskapet förknippas med, nu själva vill ta över och helt rasera innebörden i samma begrepp.Detta är en stor katastrof som kommer att få oanade konsekvenser för Sverige.
Agnarsson kollektiviserar något oerhört. Alla homosexeulla dras över en kam. Självklart finns det homosexuella som har hånat och häcklat äktenskapet (delvis av självbevarelsedrift). Men självklart finns det också homosexeulla som inget hellre vill än att ingå förbund med sin partner. Varför bedömer Agnarssons "de homosexuellas" inställning till äktenskapet utifrån de som INTE är intresserade av äktenskapet? Och vad är det som raseras om homosexuella får gifta sig? Och vad är det för katastrof han skräms med?
Återigen en fullständigt tom text från Ruben Agnarssons penna. Fullständigt tom.
Etiketter: Världen Idag, äktenskapet
