Vem är det egentligen som bryter mot "Guds plan"?
Senaste numret av Maranatafolkets tidning Midnattsropet (2007:2) innehåller en märklig ledare av chefredaktören Stina Fridofsson. Först klargör hon Guds plan med människan: att föröka sig och uppfylla jorden. Sedan ondgör hon sig över lesbiska som skaffar barn genom assisterad befruktning.
Men vem är det egentligen som bryter mot Guds plan? Ett lesbiskt par som sätter barn till världen? – – – Eller Stina Fridolfsson som är ogift och barnlös?
Vidare beklagar hon med klassisk maranataretorik lagen om förbud mot aga från 1979:
Appropå Maranata var det de som var först med att kritisera Ulf Ekmans numera försonliga hållning till Katolska kyrkan. På sistone har även RKTL-mannen Stefan Grevle kritiserat denna hållning i skarpa ordalag, och på sin sajt Sverigepredikan länkar han till en artikel Ekman skrev 1989 i samband med påve Johannes Paulus II besök i Uppsala. Ekman kallar där katolicismen bland annat för "ett religiöst system som är antikristligt" och att samarbetet med katolska kyrkan är "falsk ekumenik". (Här ligger Ekmans svar på Grevles kritik.)
Jag har inget emot att man gör hundraåttiograderssvängar i sina uppfattningar och omvärderar sin tro – jag gör det ofta själv. Men skillnaden mellan mig och religiösa ledare är att jag inte gör anspråk på att stå för den absoluta och odisputabla sanningen...
Men vem är det egentligen som bryter mot Guds plan? Ett lesbiskt par som sätter barn till världen? – – – Eller Stina Fridolfsson som är ogift och barnlös?
Vidare beklagar hon med klassisk maranataretorik lagen om förbud mot aga från 1979:
Faktum är att agalagen tvingades fram på grund av att kärnfamiljen redan var söndervittrad och förstörd. En förtrolig gemenskap mellan föräldrar och barn är förutsättningen för att fostran och tuktan som är anbefalld i Guds eget ord ska kunna tillämpas.
[...]
Inte ens bland kristna, kan man längre tala om nödvändigheten av aga, nödvändigheten av den fostran som ska medföra en fridsfrukt som är rättfärdighet.
Appropå Maranata var det de som var först med att kritisera Ulf Ekmans numera försonliga hållning till Katolska kyrkan. På sistone har även RKTL-mannen Stefan Grevle kritiserat denna hållning i skarpa ordalag, och på sin sajt Sverigepredikan länkar han till en artikel Ekman skrev 1989 i samband med påve Johannes Paulus II besök i Uppsala. Ekman kallar där katolicismen bland annat för "ett religiöst system som är antikristligt" och att samarbetet med katolska kyrkan är "falsk ekumenik". (Här ligger Ekmans svar på Grevles kritik.)
Jag har inget emot att man gör hundraåttiograderssvängar i sina uppfattningar och omvärderar sin tro – jag gör det ofta själv. Men skillnaden mellan mig och religiösa ledare är att jag inte gör anspråk på att stå för den absoluta och odisputabla sanningen...
Etiketter: Livets Ord, Maranata, teologi, vatikanen, äktenskapet


